torsdag 29 november 2012

"Non sibi sed aliis" - För andra, inte för sig själv

Det finns lidande och situationer som är svårt att påverka men det finns också saker som sker rakt framför ögonen på oss, som inte kräver mer än att man visar vad man står för och att man inte accepterar det. Dom flesta vet om och håller med om detta, men få verkligen gör något.

Oavsett om det gäller mobbing, sjukdom, behov av en hjälpande hand eller någon annan situation som påkallar att en annan människa bryr sig, så upplevs det som att vi faktiskt blir sämre och sämre på det. Den välvilja som i alla fall jag upplevde fanns förr känns idag en sällsynt företeelse och det är så att man blir förvånad när det visar sig. Många av de nominerade till "Svenska hjältar" som anordnas i Aftonbladet gör det som borde förväntas av en medmänniska (försöker absolut inte förringa deras insats), men det faktum att det är som det är gör att det bli ett undantag vilket i sig är bedrövligt. Det har till och med gått till den milda grad att man upplever en väldig misstänksamhet från den man erbjuder sig att hjälpa.

Att barn kan bli lämnade på en perrong eller att människor vars mobiltelefon alltid sitter som superlimmad i handen inte kan ringa efter Polis eller Ambulans utan bara går förbi och iväg och lämnar en person till sitt öde oavsett om det är en person som är medvetslös eller blir misshandlad. Jag menar inte att alla ska huvudlöst hoppa in i en situation som man kanske t o m redan innan vet att man inte bemästrar, ex vis försöka avbryta en misshandel, men gör det som går att göras, i alla fall någon gång. Ett enkelt "hur är det?" kan göra en oerhörd skillnad för personen som får frågan och uppväger 1000 "skit i det du".

Jag är det första att hålla med om att jag är inget helgon och långt ifrån perfekt (vilket alla som känner mig vet), men jag är för det mesta medveten om var jag brister i detta och försöker hela tiden förbättra den sidan av mig själv. Jag är också väldigt imponerad över de som inte har det eller har haft det lätt som på något sätt ändå lyckas stå upp och fungera som människa till skillnad från alla dem som tar till destruktiva åtgärder i form av droger eller liv, inkluderas deras eget.

Samtidigt, till alla er som fullständigt verkar skita i att det ni gör skapar problem och lidande för andra... Verkligheten kommer alltid ifatt och alla får till slut det dom förtjänar, så enkelt är det, och förhoppningsvis förstör ni inte allt för mycket innan det sker

Jillian Jensen i Amerikanska X-Factory som under ett antal år i skolan blev mobbad.

tisdag 6 november 2012

Träning med ett leende är "fel" ;)

Här är en länk till en väldigt intressant artikel om hur man upplever trötthet och vad som kroppen troligtvis klarar av. Med bilden längst ner så kan man dra en slutsats att om man har ett lätt leende och kontroll på sin mimik, så tar man inte i tillräckligt :D

http://smartavagen.blogspot.se/2012/10/no-pain-no-gain-din-trotthet-ar-en.html

onsdag 3 oktober 2012

Brist på skadeförebyggande ”fys” i svensk ungdomsidrott?

Internet är ett mycket bra komplement till alla resurser som finns i form av sjukgymnaster, välutbildade tränare osv och till all den kunskap som finns runt om i landet vad gäller träning, fysiologi, kost, skadeförebyggande åtgärder osv. Det är dessutom inte speciellt svårt att hitta mycket bra information, illustration, videos m m som beskriver övningar in i detalj som är gratis (kritiskt öga krävs som vanligt vad gäller Internet) och är man dessutom någorlunda hyfsad på Engelska så är utbudet enormt. Utöver detta finns det företag som har som verksamhet att fortbilda och informera (ex vis SISU) som släpper väldigt mycket information till ett överkomligt pris, de olika förbunden på olika nivåer vad gäller just deras sport och de skador som är ”typiska” (en Ortoped sa en gång att ”fotboll är ett annat namn för knäskada) m fl.
Så, med all denna information skulle man kunna tro att akuta skador och förslitningsskador torde vara ett litet problem inom ex vis ungdomsidrotten, vilket det eventuellt är (har inte har tid att kolla upp ev tillgänglig statistik) men man får känslan att det kunde varit mycket bättre. Givetvis är det många skador som är så gott som omöjliga att förebygga där helt enkelt situationen som sådan ger en skada oavsett. Väldigt viktigt att påpeka är att ledarna kan bara förändra och genomföra detta till en viss nivå. Utökat stöd och och framför allt fokus från föreningarna som sådant, förbunden, kommunerna (trots allt dessa som står för aktivitetsstöden) osv är nödvändigt. Vi ställer krav på utbildade domare och funktionärer och ja, formella eller informella krav på ledarutbildning finns också men i väldigt många fall är det föräldrar som ta ledarrollen och denna utbildningen genomförs inte (och är dessutom begränsad vad gäller denna biten). Dom stora föreningarna har väldigt ofta utbildad personal men majoriteten av ungdomarna som utöver idrott gör det i mindre föreningar utan dessa resurserna.
Inom ex vis fotboll och handboll så är ”fys” väldigt mycket förknippat med situps, armhävningar och konditionsträning medans skadorna är överrepresenterade vad gäller knän och i handboll även axlar (om man bortser från alla fingrar som stukas J). Visst, armhävningar tränar till viss del axlarna och konditionsträningen knäna men inte i den utsträckningen och med det kvalitén som krävs för att motverka skador.
Sedan har vi ju också övningar som i sig inte är ”dåliga” men som på det sätt som dom ofta används löper en hög skaderisk. Två exempel på övningar som är hyfsat populära, samtidigt som dom egentligen är ”livsfarliga” (framför allt då dom ofta sätts in i träningen som stafett eller tävling två-och-två) är:
1)      Skottkärra
Den som illustrerar skottkärran genomför övningen samtidigt som axelträning som sådant inte är på schemat, detta medans belastningen på armbågar och axlar ligger på gränsen (och ibland över) på vad lederna och musklerna klarar av, för det ska ju gå så fort som det bara är möjligt.
2)      Bära på ryggen
Kompisen ”rider” på ryggen medans både rygg och knän tar stryk
Nu är det ju så enkelt att om man är ledare inom ungdomsidrott så vet man att bara man nämner ”springa” eller ”fys” så är man inte automatiskt den mest populära personen den dagen. Få saker är ju så ”tråkiga” som just de två, inte minst då bollarna eller klubborna eller racket eller vad det nu än är bara ligger och väntar på att bli använda men det gör inte behovet mindre. Skadorna och motivationen för "fys" är inte ett mindre problem inom junior och senioridrott men den stora skillnaden är att man, förhoppningsvis, har en annan möjlighet att få utövarna att genomföra övningarna då man slipper "tjata" in det.
Den ”gyllene” medelvägen behöver hittas vad gäller:
-          Behålla glädjen
Få ungdomar skulle nog fortsätta om ren ”fys” är fokus. Lägg in övningar som en del av träningen. Varför inte köra ”utfall” som ”straff” när andra laget gör mål istället för armhävningar eller situps?
-          Begränsa tiden
Ingenting säger att man ska köra detta som majoriteten av en träning. En begränsad tid av träningen, till och med bara vid en av träningarna i veckan, gör stor skillnad (senast jag var ledare körde vi 30 minuter varje tisdag, resten av tiden körde vi en kort ”uppvärming” med boll och spelade resten.
-          Funktionell och med egen kroppsvikt
Denna typen av "fys" kräver ingen utrustning utan går alldeles utmärkt att göra med hjälp av egen kroppsbelastning. Har man ändån bollar, klubbor osv så kan man använda dessa i övningen.
-          Se till att övningarna genomförs rätt
Visa övningarna så enkelt som möjligt och gå runt och se så att övningarna genomförs rätt. En övning som görs fel är ju inte bara så effektiv som den skulle kunna vara utan kan ju över vara en skaderisk i sig
-          Individuell nivå
Se till att övningarna görs enligt individens förutsättningar då alla har olika förutsättningar och utför övningarna. Detta innebär inte att det tar antal ungdomar * x tid att visa utan när man visar övningen, visa hur den kan genomföras om det blir för tungt (plankan på knäna istället för på tårna) eller för lätt (plankan med en arm eller ett ben osv).
-          Få dom att driva på sig själva
Uppmuntra att driva på sig själva. Inte göra övningen slarvigt bara för att slå sin eller andras resultat utan för att hjälpa dem komma över tröskeln att göra övningen ”lätt” just för att det är ”lätt”.
-          Ta hjälp
Se om det är möjligt att få dit någon med speciell kunskap (sjukgymnast) eller varför inte något som inte alls hör till sporten som sådan (15 ”lumpare” som körde "Step" var nog en intressant syn 1995 i Österund). Detta dels pga den kunskap som dem besitter men även för att det behövs en ny röst ibland.
När man ser en 14-årig tjej spela Beachhandboll med knäskydd (modellen med stooora kardborreband och stålskenor som stabiliserar) eller en 13-årig kille som inför varje träning måste tejpa fotleden eller en 17-årig kille vars axel är i princip utsliten, så börjar man fundera på vad som egentligen görs överlag för att minska dessa problem. Vi pratar trots allt om individer som har många år kvar i livet och även om sjukvården och behandlingarna går framåt så är det inte bara en ekonomisk belastning för samhället som sådant utan onödigt lidande för personen som är drabbad.

Och givetvis; detta gäller inte alla ledare och föreningar, väldigt mycket görs redan och jag har generaliserat det hela väldigt mycket...

tisdag 25 september 2012

Vem ska man lyssna på, egentligen?


Det finns många olika trender, metoder och åsikter vad gäller dieter och träningssätt. Vissa av dom blir väldigt kortvariga, andra långvariga och vissa kommer och går som vinterkräksjukan. Det som däremot verkar vara ganska konstant är det faktum att varje gång det blir ”inne” med något speciellt så blir det automatiskt revirpinkande och media ser sin chans att sälja några lösnummer, får någon extra tittare som väljer SVT under 10 minuter och Twitter går varm som ett sätt för ”folket” att göra sin åsikt synlig. Informationstäthet och informationsflöde är idag väldigt intensivt och när väl debatten sätter igång på allvar, oavsett media så gäller ”skriker mest syns mest”
På ena sidan sitter ”bakåtsträvarna”, dvs dom som tycker att springa och cykla är den enda riktiga motionen som dessutom minsann har fungerat i många, många år och stark blir man av havregrynsgröt och potatis. Här sitter ofta ex vis livsmedelsverket tillsammans med meriterade läkare och tränare. Är det riktigt ”hett” så kanske till och med någon fråm Svenska IOK är med och menar att Sverige har haft många framgångar, inte minst före 1980 ;),  med detta upplägget så det finns ingen anledning att ändra på det. Det som väldigt ofta utmärker denna grupp är ävan att de är för det mesta ganska trygga i sin roll och hyfsat lugna och städade, nickar gärna lite som om ”jo, jag hör vad du säger men jag vet att du har fel”, givetvis med undantag.
På andra sidan sitter medicinsk expertis som minsann studerat det här i flera månader, ja, ibland till och med nästan år och vet därmed att detta minsann är det bästa som hänt sedan mjukost på tub kom till affärerna. Sedan lägger man till en eller fler som har skrivit några böcker om ämnet och som har både blogg och Twitterkonto för att befästa sin existensrätt samt i bästa fall en framgångsrik idrottare. Den sista delen av det nya gardet är någon kändis... eller ja.. före detta kändis i bästa fall... eller ja, någon som gärna hade velat bli en kändis på ”riktigt”, lyckades inte riktigt men NU, NU kommer ”15 minutes of fame”. Denna grupp är väldigt ofta den som ivrigt gestikulerande får fram sitt budskap genom att se till att den andre parten får veta hur långt efter dom är i ”utvecklingen”. All kritik mot det dem står för argumenteras bort och det lämnas ingen tveksamhet åt att oavsett vad den andre parten säger så har dom FEL vilket gärna påpekas med ett lätt hånflin.
Mitt emellan sitter den gruppen som gör sitt bästa för att belysa detta relativt objektivt och framför allt, mitt emellan sitter vi vanliga dödliga som inte hörs eller helt enkelt skiter i att höras då vi har bättre saker för oss.

Det finns framför allt två saker jag tycker är värda att ha i åtanke:
  1. Nya metoder, dieter osv är inte långtidsprövade. Tid, antal (volym) och metoder måste vara väldefinierade för att resultatet ska vara trovärdigt (statistiskt säkerställt). På 1990-talet genomförde Universitetssjukhuset i Malmö en studie på "FAT-blocker" som tidningarna framställde som om ”drick detta innan varje måltid och ät vad du du vill så blir du smal”. I själva verket var det så att ansvarig ledare av studien väldigt klart förklarade för reportern att denna studien var för begränsad i både tid och antal för att några slutsatser av den typen skulle kunna dras. Dessutom, drick det och ät en massa fett så ska du få se vad det kortsiktiga resultatet blir på toa ;)
  2. Granska informationen kritiskt. Internet används av ”vem som helst”, förlagen trycker böcker för att sälja dom, media tjänar på att vi köper fler tidningar eller tittar mer på just deras kanal. På samma sätt så kan man inte heller blint lyssna på ”trovärdiga” källor. En PT, läkare, sjukgymnast, kostrådgivare, kompis, släkting osv kan vara manisk förespråkare av just den ideologin.
 Exempel nummer 1 där jag tycker att en ”ny” metod inte är så dum är ”Barefoot running” eller ”framfotalöpning”. Här låg det väldigt mycket intressen, framför allt från skotillverkarna, att belysa att deras skor faktiskt var nödvändiga och för ett par år sedan var det gott om skräckrapporter om hur bristen på skor med (häl)dämpning som utvecklats under de senaste 50 åren skulle förstöra alla som provade på det, medans förespråkarna pratade om ”anatomi” och ”naturligt”. Nu, två/tre år senare har Nike, Saucony, Vibram, Reebook, Fila m fl alla skor som är inriktade på att låta foten, vristen, underben och knä jobba med stabiliteten då sulan i sig är instabil och även för vissa märken/modeller i princip plocka bort dämpningen, detta samtidigt som dom har dom dämpade skorna kvar i utbudet. Min, och andras erfarenhet, av denna typ av löpning är att man får rejäla smärtor... som träningsvärk. Vaderna och fötterna får jobba på ett sätt som dom väldigt ofta inte är vana vid men om man gör övergången kontrollerat, under tillräckligt lång tid med lagom ökning av distans, så är träningsvärken överkomlig och men håller skador pga ovan belastning borta. För min egen del har jag inte längre ”stumma” lår och ömma knän efter löprundan samtidigt som tiderna förbättrats och medelpulsen gått ner.

Träning i all form tycker jag är ganska lätt att utvädera, framför allt när man lyssnar på kroppen. Träningsvärk är en sak, smärta en andra och motivation en tredje. Gör det direkt ont, kanske pga av gammal skada eller annat fysiskt problem, så fundera på om den träningsformen är för dig. Är det skittråkigt så lär du inte hålla på särskilt länge med det.

Exempel nummer 2 där jag däremot tycker man ska vara väldigt kritisk, framför allt vad gäller alla böcker och inlägg som kommer, är vad gäller kost. Detta området är ofta mycket svårare är träning att bedömma för individen då man sällan använder objektiva direkta mätmetoder (ex vis blodprov, sträcka, tid) utan indirekta (mäta, väga) i kombination med den för träning gemensamma subjektiva (hur mår jag/hur känns det). Utan att peka ut något speciellt koncept, så har det framkommit ett stort antal exempel på hur enbart delar av studier använts för att belysa dom positiva egenskaperna och i vissa fall till och med helt plocka bort dom negativa resultaten. Om det är ett koncept som dessutom är riktigt hett så är det ekonomiska incitamentet väldigt, väldigt stort för producenter av material, ex vis böcker.

Likt ett fältslag under Amerikanska inbördeskriget ställer sig trupperna på vars en sida av ängen och skjuter argumenten mot varandra i hopp om att något ska träffa så bra att dom får en motståndare mindre. Problemet är att om krutet har blivit fuktigt pga dåligt underlag så blir det inte mycket till knall i slutändan och dilemmat för oss som målgrupp är att mätmetoderna som sagt inte är självklara samtidigt som källgranskning är både tidsödande och (ibland) komplicerat.Lägger man sedan till det faktum att bara för att det är nytt så behöver det inte vara dåligt, eller sämre än "så som det var och alltid har varit" så blir det ju inte lättare att dra någon form av slutsats.

Så vem kan vi lita på; vi som går till skohandlaren, läser på internet, ser på TV, passerar löpsedlarna (på måndagen är fettsnål mat är lösningen till lycka, på tisdagen säger samma tidning att fett är hälsosamt samtidigt som du ska gå stavgång medans på onsdagen ska du sova dig smal).

Ja, tyvärr... vi behöver tänka själv, prova själv och ta hjälp av dom vi behöver för att komma fram till vad som fungerar för just oss. Bara för att skor för framfotalöpning fungerar för mig så fungerar det kanske inte för dig då du behöver en formgjuten sula för att ge foten det stöd som behövs. Bara för att CrossFit fungerar jättebra för Nisse så behöver det inte fungera för Kalle. Bara för att LCHF är ”helgonförklarat” av Katrin Z innebär inte det att det rent praktiskt eller fysiologiskt är så bra för dig. Bara för att ”biffen” som brukar vara på gymmet samtidigt som dig trycker i sig proteinpulver och Kreatin så innebär inte det automatiskt att du ska göra det. Bara för att någon "tränar järnet" hemma innebär inte att alla har disciplin och kunskap att göra det utan kanske behöver ta sig till gymmet för att det ska bli bra.

Ta in information, prata med förespråkare (samtidigt som ni lyssnar kritiskt), ha i åtanke det ni vet om era ev begränsningar (och ta hjälp av sjukvård eller dyligt när det behövs) , prova (och prova under tillräckligt lång tid) och utvärdera om metoden, träningen, kosten eller vad det än gäller är något som fungerar för just dig, oavsett om det gäller tid, vikt, mått, välmående eller vad som nu är anledningen/arna till att just detta konceptet gavs en chans.

Så, vem ska man lyssna på, egentligen?

"Alla", "Ingen" och framför allt "Dig själv"

måndag 10 september 2012

Bra inlägg om val av kost

Cecilia har lagt in ett inlägg om LCHF som i mina ögon är ett bra och personligt inlägg baserat på hennes erfarenhet och hennes syn på det hela, snarare än opinionens och medias syn. Att folk har olika åsikter och väljer olika "vägar i livet" är jätterbra, framför allt när man även tar tid på sig att reflektera hur det påverkar en i långa loppet och inte bara hoppar på det för att det är trendigt eller "inne".

Läsvärt.

http://www.ceciliafolkesson.se/mina-asikter-om-lchf/

fredag 7 september 2012

Lite nya länkar

Lite nya länkar till kul och intressanta bloggar:

http://www.ceciliafolkesson.se/
Jag heter Cecilia Folkesson, är 33 år, bor i Borås tillsammans med man och två söner på 2 respektive 3 år. Skriver om LCHF, CrossFit, kost, hälsa, träning och allt som hör till.

http://www.schwarzenegger.com/fitness
Behöver väl ingen direkt introduktion :)

http://www.funbeat.se/blogs/archive.aspx?PersonID=334812&Year=2012&Month=8 (måste vara inloggad på Funbeat)
https://twitter.com/JohannaWarriorZ
Tjej som tränar hemma med hjälp av en "mentor" via YouTube (se nedan)

http://www.youtube.com/user/ZuzkaLight
"The Official YouTube Channel for Zuzana Light, co-founder of BodyRock.Tv and fitness personality."
Yppig blondin som kör skiten ur många.

http://fitforreal.bloggo.nu/
"Här kan ni följa fyra tjejers väg in i Body fitness/building världen.Vi hade turen att få Karin Alm som coach och ledsaga så vi kommer få det tufft men samtidigt ett helt underbart roligt år."

Att inte vara en "Asskisser" är inte samma sak som att "being an Ass"

Har börjat följa en del på Twitter och ibland hittar man "intressanta" personligheter. En som jag slutade följa efter ett par dagar var @TrainHardGoHome vars beskrivning på sin blogg säger "Lic. Personal trainer, Cert. Kettlebellsinstructor, Cert. Zone Dietcoach and just me. I do not match the asskissing profile! Follow or Unfollow."

Folk ska få tycka vad dom vill och även ha rätt att kommentera andras åsikter men någon form av nivå över sandlådan kan man ju ändån hålla. I början, som sagt inte många dagar sedan, så höll hans inlägg en bra nivå med intressant information och bra läsning som länkades, sedan flippade det.

Igår så hade han ett långt inlägg där han kritiserade ett inlägg på http://traningslara.se/ med inledningen:
"När jag läser inlägg på träningslära en självgod blogg av några självutnämnda experter blir jag så less att jag vill spy!".

När han sedan fick lite "mothugg" på Twitter så besvarades dessa med inlägg som:
"förstår att du/ni inte "läst" och förstått, men det visste jag redan. Så kom med något annat eller skriv inte!"
"de är det bättre du skriver sanningar än eget tycke. Pucko!"
"Somliga asskissers tål inte kritiken!"

Paolo Roberto har även han fått sig en rejäl känga vilket han säkerligen tar med ett stort leende.

Hur man framstår på nätet, framför allt när man marknadsför sig i samband med sitt yrke, är inte direkt oväsentligt. Att framstå som trångsynt, respektlös, otrevlig och omogen samtidigt som man framhåller sina utbildningar och cert känns som ett recept på en utebliven framgång. Huruvida han är duktig på det han gör som PT har jag ingen åsikt om, men efter att ha läst hans inlägg skulle jag aldrig anlita honom pga det som verkar vara hans personlighet eller rättare sagt, hur han framställer sig själv.

Följer inte honom längre på Twitter då hans inlägg liksom vissa andras på ex vis Funbeat inte bidrar med ett dugg men kommer säkert då och då kolla hans "Tweets" för att bli förundrad över människans natur.

PS! Länkar ej till hans Twitter eller blogg då folk som vill inte har problem att hitta dom via Google.

söndag 2 september 2012

FÖRBANNAD, TRÖTT och UPPGIVEN


"Glucosanol är en medicinteknisk produkt för generell viktkontroll och för förebyggande och behandlande av fetma hos vuxna. Glucosanol är mest effektiv i kombination medväl sammasatt kost och motion.

Glucosanol innehåller ett standardextrakt, PhaseLite, som minskar upptaget av kolhydrater. PhaseLite utvinns ur kidneybönor. Glucosanol reducerar aktiviteten från enzymet amylas i magsäcken och förhindrar därigenom nedbrytningen av kolhydrater."

Jag "köper" att TV-shop lever på diverse produkter. Jag "köper" att det finns en massa företag på internet som marknadsför "mirakelprodukter". Det är sällan jag blir mållös eller upprörd när jag ser reklam på TV utan blir för det mesta road hur korkat det är.

Men när jag ser en reklam om hur folk som äter en "kolhydratrik" kost kan lösa detta genom att ta ett (eller faktiskt 3) piller och dessa piller dessutom säljs och marknadsförs genom Apoteket... då blir jag FÖRBANNAD, TRÖTT och UPPGIVEN.

Med risk för att sticka ut hakan för mycket, är folk så korkade att dom behöver ett piller som hämmar x % av upptaget av kolhydrater istället för att ge fan i att äta så mycket kolhydrater om det nu är det dom vill??? På samma sätt som alla pulverdieter så är detta ett spel för galleriet snarare än en lösning.

"There are no shortcuts... it's just a matter of taking on the hard work now, or later"

fredag 24 augusti 2012

Och jag som inte brukar vinna något


Hej,

 

du får det här mailet eftersom du är en av de 50 personer som har vunnit en startplats från Powerade till årets Lidingölopp 30 km på Min Utmaning:

 


 

Stort grattis – Startbevis kommer att skickas ut från Lidingöloppet under september och för eventuella frågor om själva loppet hänvisar vi till www.lidingoloppet.se

 

Lycka till! 

 
Jonas Lund
Webbredaktör / Online Editor
----------------------------------------
RUNNER'S WORLD

torsdag 23 augusti 2012

Vem sätter målet?

"Mitt mål med tävlingen är inte att vinna....bli en bra PT i slutändan men det största målet är att kunna ta fram mina gamla bilder på mig när jag vägde 89 kilo och ta fram när jag e sjukt vältränad och tänka, FY FAN vad grym jag är." (ref: http://fitforreal.bloggo.nu/Bra-fraga/)

Detta är en en del av ett inlägg från en blogg (http://fitforreal.bloggo.nu/) där Marlene, Sara, Matilda och Isabell kommer dokumentera resan som dem med hjälp av Karin Alm har startat. Just detta inlägget beskriver så djävla bra pudelns kärna vad gäller träning och personligt välmående.


”Det här är sjukt beteende, jag tar bort dig från facebook för din träningsnarkomani äcklar mig.” (ref: http://fitforreal.bloggo.nu/Du-ar-domd/).

Hur kommer det sig att det är legitimt att häckla folk som satt ett mål som innefattar en väldig massa träning och fokus på kost. Hur många av oss har sett "Fan va du är fet, jag tar bort dig från Facebook för jag mår illa varje gång din profilbild kommer upp"?  Troligtvis inte många....

Huvudsaker än väl i slutänden att DU mår bra och att DU inte tar skada av det då gör. Det extrema eller olämpliga finns på alla sätt och om folk inte fattat det så innebär inte ytan att du är ok (ex vis smala, "hälsosamma" personer kan ha farlig inre fettmängd runt organ osv).

Jag inser att jag inte har tid, ork, energi, motivation att någonsin plocka fram några magrutor. Solar jag blir jag röd, inte brun, och hur coolt är det... men å andra sidan, varför skull ejag bry mig då jag inte är intresserad av att "flexa" på stranden utan hellre har 10 kg för mycket på vågen och klarar en halvmara i acceptabelt tempo än "Beach 2013" och håller på att dö efter 2 km.

Sätt ett mål som DU, och ingen annan, känner är "Målet" med stort M, jobba mot det, och om någon har problem med det så kan det ifrågasättas om han/hon verkligen är nöjd med sitt eget liv och om han/hon verkligen är värd din energi och din tid och framför allt, SLUTA BY ER OM VAD ALLA ANDRA TYCKER OCH TÄNKER!!!

I slutändan är det dom som ni verkligen bryr er om och dom som verkligen bryr sig om er som räknas, och framför allt, vad ni själv tycker om er själva.


"I have no regrets. I wouldn't have lived my life the way I did if I was going to worry about what people were going to say."
Ingrid Bergman 

måndag 20 augusti 2012

"Du är dum i huvudet"

"Du är dum i huvudet"

"Du är dum i huvudet ;-)"

"Du är dum i huvudet!"

"DU ÄR DUM I HUVUDET!!!"

I mitten på 1990-talet när e-posten började bli mer och mer använd och Internet fortfarande inleddes med ett frenetiskt pipande från ett modem så var det inte helt ovanligt att folk missförstod eller blev missförstådda. Från att ha gått från att skriva brev som man la ner lite tid på så gick det snabbt och lätt att skicka ett "brev" och då det var så smidigt att skriva och skicka så blev kanske kvalitén lite därefter också. Då SMS:en började skickas i ungefär samma tidperiod så kom även begränsningen i antalet tecken man kunde använda och förkortningarna började ta form (omg, lol, 4u).

Sedan kom forum och bloggandet och Twitter och Facebook och och och

I Sverige kom även 1998 den s k "HemPC"-reformen (http://sv.wikipedia.org/wiki/Hem-PC) som skulle få svenskarna att bli vana datoranvändare och sätta Sverige på världskartan som ledande inom IT i den stora massan, samtidigt som Bredbandsbolaget började slåss med Telia och Swipnet, endast iklädd shorts och t-shirt (personifierad genom Jonas Birgersson).

Nu är den augusti 2012. 6-åringar spelar "stallet" och skriver stapplande till sina "vänner" utan att veta om lilla Stina i andra änden är 7 och fräkning eller 47 och småfet, 70+ sitter och kör Skype med släktingar över hela världen, ointressanta människor skriver bloggar (nej, jag är inte en av dem, eller... vänta nu!!) om sina hårförlängningar och handväskor samtidigt som en hel del "småtjejer" har dom som idoler och kör sina bilder med putande läppar likt en "Sutare" (http://www.fiskeklubben-alcedo.se/kr_sutare_ahlinder.jpg) bara för Bella & Co gjorde det häftigt. Träffa folk IRL (In Real Life) är inte lika kul som att sitta på sitt rum och snacka över Skype eller kommentera sina och andras bilder på Facebook.

Men, för att citera vissa, "KOM TILL POÄNGEN!!!"

Trots att utvecklingen och tekniken har gått framåt, trots att fler och fler kan använda datorn som arbetsverktyg eller till förnöjelse, så är det ett område som släpar efter och det är HUR vi skriver, HUR vi läser, HUR man exponerar sig eller sina åsikter och HUR man blandar sig i eller blandas in i andras problem och åsikter.

Det som idag på Svenska kallas Netikett är i slutändan inte mer än sunt förnuft och se till att man i brist på hörbart tonläge och kroppsspråk gör det klart och tydligt vilken sinnesstämning man är i. Det går inte att bara skriva hur som helst då den andra parten kan misstolka det och man måste med hjälp av fler eller förre ord, versaler eller inte, utropstecken osv göra det tydligt om det kan misstolkas. På samma sätt så bör man tänka efter om det man tänker skriva är något som man faktiskt skulle kunna säga till den andre parten om dom stod framför en och sedan stå för det.

På samma gång måste man som läsare känna av om den som skrev det avsåg att får det att se ut som det gör. En massa "!" behöver ju inte innebära annat än att det sätts dit av "gammal vana" och VERSALER är inte helt omöjligt beroende på vår "kära" Caps-lock som ibland lever sitt eget liv. På samma sätt som att någon man träffar kan ha ett konstigt sätt och ändå vara en trevlig prick så kan det i det skrivna ordet vara så och på samma sätt som i "verkliga livet", bestämma sig för om det är värt att bry sig överhuvud taget.

Summan av det hela är, ja, det är "Svenska" eller "Engelska" eller vilket språk det nu är men likväl så är det ett nytt sätt att utnyttja språket så använd sunt förnuft, visa tolerans och FÖR F-N, SE TILL ATT LÄRA ER SKRIVA!!! ;)

PS! För att förtydliga... detta är inte riktat till enskild person, situation, organisation eller för den sakens skull, Jordekorre.

måndag 6 augusti 2012

KappAhl hakar på... trenden?

Just nu kör KappAhl en tävling där man ska rösta fram deras "XLNT" modell som ska premieras då det är en direkt kontrast mot modevärldens "beniga" ideal.

"VEM SÖKER VI?VI SÖKER DIG SOM HAR KLÄDSTORLEK INOM VÅRT XLNT-SORTIMENT, 44/46–56. SOM XLNT-MODELL FÖR KAPPAHL SÖKER VI EN KVINNA MED KURVOR OCH KVINNLIGA FORMER. DU BEHÖVER INTE HA NÅGON SOM HELST VANA ELLER TIDIGARE ERFARENHET AV ATT VARA MODELL. DET VIKTIGA ÄR ATT DU KÄNNER DIG BEKVÄM MED HUR DU SER UT. ATT DU TYCKER ATT DU ÄR VACKER OCH NÖJD PRECIS SOM DU ÄR. VISST HANDLAR ETT MODELLUPPDRAG OM UTSEENDE, MEN DET ÄR MINST LIKA VIKTIGT FÖR OSS PÅ KAPPAHL ATT DU HAR RÄTT SORTS UTSTRÅLNING OCH NÄRVARO."


I mitt fall röstar jag på Martha som jag gick i skolan med :) Man kan lägga en röst / enhet / dag (dvs har man en smartfööön och en dator kan man lägga två röster) fram tills det är avgjort.
http://tavling.kappahl.com/index.php?page=gallery&id=766

Ibland blir man fortfarande förundrad över människor

Vår husvagn har varit ute på vägarna tillsammans med svägerskan + familj. Dom har haft tur med vädret och det verkar varit en mycket bra resa. Så, efter denna resa står den uppställd på parkeringen precis utanför deras boende och dom blir natten mellan Lördag och Söndag väckta av grannen som berättar att dom avbröt några killar som börjat banka på den (hade varit en stor fest i närheten innan på kvällen). Som tur var, så hade dom uppmärksamma grannarna avbrutit det hela i ett tidigt skede så skadegörelsen blev ganska begränsad, om än tråkig.


Personerna slutade gå på husvagnen och fortsatte istället "roa" sig med att slita upp bord och bänkar samt slå sönder busskuren.

Vad är det då att bli förundrad över? Är det det faktum att vi inte pratar om tonåringar utan 4 killar i 25-års åldern som vid det laget borde fått något så kallat vett i skallen eller det faktum att respekt för andras saker är så låg att det är helt ok att slå sönder det man känner för?

Nä, det är nog det faktum att en av killarna enligt uppgift bad polisen att skynda på lite (ja, polisen kom och grep dom på plats) för han skulle ju faktiskt upp och jobba om några timmar (!?). Allvarligt???!! Några timmar innan du ska jobba så bestämmer du dig för att det är ok att rejält berusad slå sönder det du känner för?! Känns som att fokus borde legat på att ge fan i andras saker och sluta dricka i tid så du är nykter på jobbet - IDIOT!!!

http://hd.se/landskrona/2012/08/05/4-greps-for-skadegorelse/

måndag 30 juli 2012

Tillbaka till verkligheten

Då var 1 månads semester slut, 1 månad fylld av flytt mellan hus, renovering, städning, pappershantering och en väldig massa regn.

Men också en månad med en hel del vila, 1 vecka strålande sol, tid med släkt och vänner, fina upplevelser på Österlen och ett antal "semesteröl" :)

Det som inte skedde dock var träning i bemärkelse "byta om och träna". Nu ska man inte underskatta den träning som det ger att röra sig 10 timmar om dagen med trädgårdsaktivitet, skrapa, spackla, måla, bära flyttkartonger osv men samtidigt så ska den inte heller överskattas. Det var ju inte många gånger man stod med Rollern i handen och hade maxpuls :p

Vad gäller "gym" så är förutsättningarna där. Sandsäcken och ribbstolarna är uppsatta, JungleGym finns på plats och hopprepet ligger i hyllan. Vad gäller ren motion så är det fortfarande ett frågetecken.

Det har visat sig att väg 13 inte är en väg man gärna varken cyklar, går eller springer på med tanke på antalet bilar, och framför allt lastbilar, som kör där i kombination med en 15 cm bred väggren. Det har också visat sig att "alla vägar bär till Rom" här ute mer är som att "alla vägar slutar långt ute på en åker så man får ta samma väg tillbaka, såvida inte man vill leka Roadkill på väg 13".

http://goo.gl/maps/E3Ar

Oavsett, om några dagar har man betat av mailen som kom under semestern och kan starta någon form av rutiner igen... Samma tid, samma "kanal", på återseende

onsdag 13 juni 2012

Nu djävlar...

...blir det till att testa självdisciplinen



Imponerad av www.Gymgrossisten.com som fraktfritt fixade detta på två dagar :)

Prioritera rätt (eller försök i alla fall)

Vi har ju som bekant begreppen dåtid, nutid och framtid.

Dåtid kan inledas med "kommer du ihåg när" eller varför inte "när jag var ung" :) eller min favorit "jag var fallskärmsjägare (för 60 kg sedan)"


Nutid är ofta präglad av kortsiktiga diskussioner som "vad ska vi äta idag" eller "jag måste till gymmet", för att inte tala om händelser som exponeras i nyheterna eller sport. De beslut vi hela tiden tar i nutid påverkar på ett eller annat sätt Framtid.


Framtida händelser, ibland 20-30 år fram i tiden kan vara semestrar, byte av bostad, pensionsförsäkringar, sparande, "vad vill du bli när du blir stor" eller "när jag blir 40 ska jag..."


Var och en måste försöka prioritera utifrån de förutsättningar och mål man har då livet kan ändras på bråkdelen av en sekund. Det kan vara oväntade utgifter, relationer, oväntade inkomster, väntade eller för all del del oväntade tillökningar i familjen och det motsatta, när någon försvinner ur ens liv.


  • 1994 dog en klasskamrat (född 1976) utan förvarning av brusten pulsåder hos sin värdfamilj i USA. 
  • I juli 2011 satt Ove (74-år gammal)  i en busskur i Landskrona när 4 killar i en bil i hög fart mejade ner den.
  • I april 2012 avled en bekant strax över 40-år gammal utan förvarning och lämnade efter sig tre barn i tonåren.

Detta är bara några exempel på det som man inser är en lista som bara kommer fyllas på genom åren...

Genom att spara så mycket pengar man kan så kan man leva gott när man blir pensionär (om man lever så länge). Genom att träna ordentligt så håller man kroppen i trim (såvida inget händer som inte träning påverkar). Genom att jobba hårt så gynnas karriären (såvida inte man får sparken pga av beslut utanför ens kontroll).

Prioriteringar som man sätter själv, och i samråd med familj, är under ständig förändring och först i efterhand får man veta resultatet. Man kan bara under resans gång använda den erfarenhet man bygger upp och hoppas att det i slutändan visade sig vara rätt val man gjorde. Balansen mellan att leva och fungera nu kontra inte ställa till det för framtiden är inte lätt... förhoppningsvis uppnår man någon gång en balans som känns mer som att gå balansgång på bom i mellanstadiet än som att stå på ett ben på en flaggstångstopp. Tills dess är det bara att hoppas att man inte slår sig för mycket när man trillar ner.

söndag 3 juni 2012

Hemmagym

Så... just nu är jag inne på:
1 x Jungle Gym (http://www.gymgrossisten.com/1/sv/artiklar/jungle-gym-xt)
1 x Sandsäck (skulle dock vilja ha en stor vilket springer iväg som fan i pris)
1 x Bänk (redan införskaffad från loppis :) )
1 x "yogamatta" så man slipper få träflisor i röven
X x kvastskaft (väldigt användbara)

Skulle dock också vilja ha något typ "Bulgarian training bag" (http://www.spartantraining.se/sv/e-handel/bulgarian-training-bag), men dom är ju svindyra! Å andra sidan så är ju inte skivstång med vikter helt gratis heller :/

Förslag på fler saker för att komplettera?


När blir det träning av det?

Å ena sidan så är vardagsträning  underskattad, det håller jag med om. Å andra sidan så kommer man väldigt ofta inte upp i samma intensitet som på "riktig" träning, åtminstonde  inte om man som i det här fallet är beroende av att utrustningen som man använder sätter begränsningen.

Efter att vi (jag och min kära fru) med vars en gräsklippare (utan drivning på hjulen) under 3 timmar gått på gräsmattan runt om kommande hus så insåg man ganska snart att det kommer kännas imorgon. Nu var det i och för sig en lite extrem situation då nackdelen med att köpa ett för närvarande obebott hus är att gräsmattan kan bli lite välvuxen :)

Inte helt oväntat kom man in på termen "åkgräsklippare" och ställde detta lite i relation mot den aktivitet som det faktiskt innebär att gå runt med en gräsklippare. "Det är ju bra träning". Nämnde detta för nuvarande granne som klämde ur sig "jo, men om du klipper gräset på 4 timmar med en vanlig, och 2 med en åkgräsklippare, så kan du ju springa järnet i en timme och ändån ha tid över sen."

Så, hur var det nu med intensiteten?


söndag 20 maj 2012

Nytt hus, ny plats, nytt gym

Sex veckor kvar, sedan bär det av... Lät väldigt dramatiskt då det i själva verket inte är mer än 5 mil som vi flyttar till vårt nästa boende "in the middle of.... Skåne".

Känns som om det är "miljoner" saker att göra... Packa, försäkringar, adressändring, bankbyte, Internet-leverantör m.m. m.m. m.m. Också var det det där med träning.

Nuvarande gym har fyllt mina behov med pass som fungerar för mig, 5 km bort, styrketräning, supertrevliga instruktörer och en god stämning. Man har tagit sig dit, kört träning när man är där och sedan kört hem igen Dock så innebär flytten att 5 km bort blir 55 km bort vilket inte funkar ur någon aspekt.

Så, man börjar kolla runt... Hörby har ett gym utan pass och ett Friskis. Sjöbo har ett gym utan pass och ett gym med pass men ingen stryketräningssal. Lund har ex vis Gerdahallen som upplevdes väldigt bra under inspirationsdagen, men det är 30 minuter bort och allt mer än 10 minuter skulle i princip innebära att det inte blir av så ofta som det borde.

Men det är ju trots allt en gammal skola vi flyttar till med "gymnastiksal" så varför inte köpa en sandsäck och TRX-band och köra järnet där? Jo, det faktum att hemmagymmet såldes för länge sedan och motionscykeln och roddmaskinen står inne hos grannarna sedan ganska många år tillbaka talar för sig själv.

Någonstans i funderingarna kring vilket gym man ska titta på och huruvida man ska försöka träna hemma eller inte tittar frun på en, ler och säger "det är lugnt, med mina planer för huset  kommer du inte ha tid att träna på lääääänge". Ja, då slapp man våndas över det :D

tisdag 8 maj 2012

"Hopp" är inte bara för mirakel

Life of Loa har lagt in en video från YouTube som är ganska imponerande. Skulle to att killens bakgrund i elitförband har gett honom möjligheten att hålla den mentala biten uppe under resans gång.

Videon visar även på hur viktigt det är att ha någon som ställer upp och hjälper och pushar på och hur lätt det är för människor att få en stämpel som "sjuk" och därmed vara hopplösa fall

http://lifeofloa.wordpress.com/2012/05/05/inspiration/

Ett annat lysande exempel på detta är ju även de äldre som uppmuntrats att börja med olika motionsformer, ex vis denna:
Ett 70-tal personer mellan 65 och 90 år  tränar regelbundet på gymmet på Glöstorpshöjdens 
äldreboende. Några är boende men de flesta kommer utifrån. Här får Svante Klintberg och 
Rolf Andersson instruktioner av tränaren Lena Svensson. Foto: Carin Bjarnesund
Bilden tagen från länken nedan
http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/vard_o_omsorg,gym_starker_seniorer

Min poäng är att det är så väldigt lätt att hamna i en situation där man blir matad med att man inte kan och det känns som att med den stress som sjukvården i många fall jobbar under så finns inte den tid och engagemang som skulle kunna hjälpa väldigt många, inte minst som "pådrivare". Att se och höra om 30-åringar som är klassade som förtidspensionärer är precis lika deprimerande som det är glädjande att se 70-åringar som är i bättre form än hälften av befolkningen under 50.

torsdag 3 maj 2012

Imponerande skådisar

Dwayne "The Rock" Johnson fyllde 40 igår... En helt ok skådis i den genren (action). Väldigt imponerande dock är att han trots den ganska biffiga kroppen är väldigt, väldigt smidig.

Ett klipp på YouTube visar uppladdning för honom och en motståndare, båda en bra bit över 100 kg:
https://www.youtube.com/watch?v=u9IL8mfDLy8

Sen har vi ju också allas vår "Rambo"... gör om denna om ni kan när ni är 65 :D (kolla 1:15 in och framåt)
https://www.youtube.com/watch?v=Y7-RNJEawm8&feature=related

Bra film om kost-tillskott

En bra film om kost-tillskott och hur oreglerad branschen är och hur dom manipulerar den...

På engelska utan text dock...

http://www.youtube.com/watch?v=MSIHmdFbtDw&feature=related

tisdag 1 maj 2012

Träning och mat på resande fot

Efter en intensiv period med mycket jobb (inklusive resor), försäljning av hus, köp av hus, två resor med familj de senaste två månaderna så har träningen blivit lidande, och så även matvanorna. Får vara slut på det nu!

Tänker inte lägga ut en massa om hur jag ska skärpa mig utan nöjer mig med att gnälla lite över flygplatserna.

Hur kan det komma sig att du på en flygplats utan problem kan köpa en 800 kcal fettbomb men att hitta något som inte är fullt med fett eller kolhydrater är så gott som omöjligt? Ska det va så djävla svårt att göra en schysst måltid som mättar utan att för den sakens skull känna att man skulle gå i konkurs om man försökte eller är det så enkelt att majoriteten av de resande inte bryr sig om vad dom äter?

Amsterdams flygplats hade faktiskt lite nyttigare alternativ, inklusive en smoothiebar, men Paris var under all kritik. Antingen som var det Pizza Hut, McDonalds eller två andra alternativ typ Restaurang där personalen uppenbarligen ville vara någon annans stans då deras intresse för "customer service" var obefintligt... Efter att ha tryckt i sig en flottig pizza gick vi genom säkerhetskontrollen och såg då ett ställe som serverade soppa (pulver men dock), fruktsallad, pajer, sallader med bulgur osv...

Så, tips, gå in och kolla innan exakt var vilka matställen ligger ;)

tisdag 17 april 2012

"Lämna komfortzonen"

Inte för att vara "sån" (skånska) men denna artikeln i senaste Runners World låter lite som mitt tidigare inlägg bara bättre skriven ;)

"Framgångsrik löpning handlar inte enbart om träningsmängd och rätt antal tempopass. Vi måste också lära oss att träna den egna viljestyrkan och skapa förutsättningar för att våga lämna vårt komfortzon"

Artikeln är skriven av Christer Wernhult och behandlar inställning, mentalitet och metoder.

http://andastungt.blogspot.se/2012/04/niva-och-energiutlopp.html

http://www.runnersworld.se/

Runners World, Maj 2012

fredag 13 april 2012

Nike Free v3

Kort recension rörande en av mina skor....

En väldigt trevlig sko som främjar framfotalöpning men samtidigt är förlåtande om man inte lyckas helt... mao bra för nybörjaren på det som inte vill ha en sko med uppbyggd häl som stör.

Nackdelen är att mellan de kuber som bygger upp sulan samlas det sten... och rejält med det. Lätt att få loss dock samt att det tar lite tid att vänja sig vid att där inte är en massa stabilitet i sidled (framför allt för hälen som gärna vill "kasa av" om man pressar fel genom en skarp sväng/vändning)

  NIKE FREE 3.0 M
Löparskor/NIKE FREE 3.0 M från stadium.se

onsdag 4 april 2012

Nivå och energiutlopp

Man har olika ambitioner och olika nivåer på sin träning... Vissa tar det lugnt och tycker att svett är något som bara är jobbigt så så lite som möjligt och andra struntar i vilket för det är bara en sak som gäller och det är att vara starkast, snabbast, smidigast osv. Ska vi ens gå in på lagsporter?

När det gäller träning som till slut är att räkna som individuell, dvs ingen lagsport, så försöker jag med viss framgång hålla det till att det är jag som tävlar mot mig... Strunt samma att jag maxar bänkpress med samma vikt som en annan kille värmer upp med. Strunt samma att jag är snabbare än "den" eller långsammare än han/hon då jag inte har ambitioner att vinna något lopp eller bli starkast i byn eller...

Dock så försöker jag ge vad jag har, och lite till, varje gång jag tränar, oavsett vad jag tränar. Man använder de möjligheter till mätning som finns i form av hastighet, vikt, antal osv för att utmana sig själv och se vad träningen får för effekt. Enda gången som jag egentligen påverkas av någon annan är när den personen stör min träning genom att vara i vägen eller, då det är lagsport, när någon i laget inte gör vad hon/han kan prestera.

Innebär detta att jag inte har vinnarskalle? Nä... definitivt inte... jag är en fruktansvärt dålig förlorare.

Jag hatar förlora i fotboll. Jag hatar inse att mannen framför mig som är mer än dubbelt så gammal glider ifrån mig under loppet medans jag inser att om jag försöker hänga på honom kommer jag troligtvis åka ambulans därifrån. Jag hatar att jag springer runt som en idiot på badmintonplanen medans snubben på andra sidan bara rör på fötterna när det är dags att serva.


I slutändan handlar det om olika saker och för olika syften. En avgörande faktor i mitt fall är att om jag nu ska spendera tiden på träning och faktiskt behöva duscha efteråt, vilket är skittråkigt, så kan jag lika bra bli totalt slut och fullständigt genomsvettig.


tisdag 3 april 2012

Ändring av layout.-.. igen

Ändrade layout då jag helt enkelt inte fattar den dynamiska... :D Ska vara sista gången nu!

måndag 26 mars 2012

Mer förstånd än vilja

Lämnat New York 20:45 lokal tid söndag kväll, sovit c:a 1 timme under resan hem och kommit hem till Sverige 15:00 efter 12 timmars resande sa man att "jag åker nog in och simmar ikväll"...

Blev man "idiotförklarad"? Yupp.

Var det befogat? Yupp

Kändes helt ok fram till runt 19-tiden då kroppen sa stopp... Så, bara att erkänna, man är en "mjukis" :D

Får ta igen det under veckan. Inte "tränat" sedan den 15:e såvida man inte räknar otaliga timmars promenad i och runt New York och kroppen känns minst sagt rastlös. Det närmsta man kom träning var när man provade ett par Vibram Five-fingers bara för att inse att mina fötter inte är skapta för dom. Dock så fungerade Fila's variant bättre och som grädde på moset så var det i "kupongernas" och "reans" förlovade land ett slutpris på 35 USD för dom :)


I övrigt var det en mycket trevlig resa och man har trots allt sprungit i Central Park.... bara 25 steg, men ändån ;)



torsdag 15 mars 2012

Testresultat - Gerdahallen

Testresultaten från ett av passen på Gerdahallen har kommit :)

"Helt kort, det du gjorde var att maximalt accelerera olika belastningar. Utrustningen noterar hastighet, sträcka, tid, acceleration mm mm, och mjukvaran omvandlar all input till siffror (effektutveckling) som är vettiga att arbeta med. Eftersom effektutveckling är produkten av kraft och hastighet, kan man få fram en kvot som säger något om hur ens fysik och muskler är beskaffade just nu; har man en stor kraftkomponent och en liten hastighetsutveckling, eller kanske tvärtom? Beroende på vad man sysslar med, och vad man behöver sin fysik till, så kan man se om man borde förändra något i sin träning. Har man behov av explosiv styrka, om man sysslar med idrott eller annat där det t.ex. ingår rusher, snabba riktningsförändringar, hopp eller kast, då bör man jobba på att ha en bra balans mellan kraft och hastighet, dvs en ”strength/speed factor” nära 1.

De referensvärden som finns tillgängliga, utgår alla från en vältränad grupp människor. Den här typen av test görs i princip aldrig på ”vanliga motionärer” eftersom testresultatet är av mindre värde för dem som inte har något specifikt att jobba emot, därför finns det tyvärr inga normalvärden för befolkningen som helhet.

De värden som är markerade är:

Max average power, högsta effektutvecklingen. Den säger något om den totala explosiva styrkan. Hos vältränade idrottare vill kvinnor sikta på 1500 W och män på 2000 W. Har man redan en bra kvot (strength/speed factor, se nedan), så gäller det bara att öka detta värde genom att öka kvantitet eller kvalitet på det man redan tränar.

External load, vid vilken vikt på axlarna man uppnår maxeffekten. Beroende på idrott har man olika behov, men om det fr a handlar om ovan nämnda, typ rusher och hopp, är det bättre att man utvecklar mer effekt vid lite lägre yttre belastning, eftersom det i princip bara är kroppsvikten man accelererar i de momenten. Det finns inga riktvärden, men om man har en hög kvot (strength/speed factor) och vill sänka den ner emot 1, så brukar ”external load”-värdet också sjunka.

Ratio, det är max effektutveckling per kilo kroppsvikt. Återigen är det idrotten som får avgöra behovet: en roddare eller cyklist behöver inte bry sig så mycket om kroppsviktens inverkan, det är viktigare att få en så hög uteffekt som möjligt. Men bollsportare, racketsportare, friidrottare etc får prestationsförbättringar med ett högre värde per kilo kroppsvikt. Värden för kvinnor på mellan 15 och 20 är riktigt bra, och för män mellan 20 och 25.

Strength/speed factor, detta är kvoten mellan styrka och hastighet. Som vi visade med kurvorna på teoridelen, så brukar en balanserad fördelning (värde nära 1) ge de fördelaktigaste effektkurvorna. Dessutom finns det tecken på att skaderisken minskar om man ligger mellan 0,8 och 1,6. (Egentligen är värdena på pappret i tusental, så ett värde på 800 motsvarar 0,8)"

För mer information och om ni är sugna att testa:

söndag 11 mars 2012

Gerdahallens inspirationsdag

Lördagen den 10:e spenderades på Gerdahallen i Lund med frun, Eva och Jonas som trevligt sällskap, med 6 olika pass som jag valt utifrån de många olika pass som fanns att välja på.

Pass 1 - ORKA
Cirkelträning med varierande egen kroppvikt, vikter, TRX, spänst osv.

Bra pass med lagom intensitet. Som vanligt beror ju nivån på hur mycket man tar i.

Pass 2 - Kettlebell
Workshopbetonat pass med praktiska övningar för att få in grunderna vad gäller Kettlebell.

Svårt och lite mycket folk med tanke på antalet vikter dom hade, men skitkul att prova på och skulle mycket väl kunna tänka mig att göra det regelbundet.

Pass 3 - Seminarie om styrka kontra explosivitet
Ett pass om relationen mellan styrka och explosivitet, dvs typ IIx fibrer.

Väldigt intressant och det praktiskt provet (skivstång på ryggen i 4 serier med 20, 40, 60 och 80 kg där man böjde på benen och sedan skulle pressa upp så snabbt som möjligt medans en vajer kopplad till en moj visade accelerationen) visade tre saker:
  1. Jag har elittränad styrka i benen
  2. Jag är för stark jämfört med explosiv
  3. När man pressat klart uppåt gäller det att ha kontakt mellan stång och axlar... 60 kg stång som lättar för att sedan landa halvt på nedersta nackkotan gör djävligt ont,
Lunch
En hyfsad Bulgursallad med kyckling... Smoothie och glass till gjorde ju inte ont direkt :D

Pass 4 - Styrkegympa
Ett pass som var uppdelat i två delar.

Uppvärmingen var i värsta Friskis och Svettis stil med en instruktör på speed... Gick alldeles för snabbt och skiftade övningar för ofta vilket innebär att man 1/3 av tiden bara försökta fatta vad som hände.

Fortsatte sedan i stations/cirkelträning med 7 stationer, 3 övningar på var och 30 sekunder per övning. Bra variation och intensitet.

Pass 5 - "Ät dig frisk"
Ett seminarie som inte gav något vettigt då föreläsaren upplevdes som "oinspirerad" och dåligt påläst. Givetvis behöver man inte kunna alla tabeller utantill, men om man säger att Lax är skitbra att äta bör man ha en hum om hur mycket bättre än annan fisk, om det är skillnad på hur den är tillagad osv.

Pass 6 - Tabata
Klart bästa passet!

Hölls av Mikael Hansen (Profilsida på SATS), även "känd" som Annika Sjöös fästman.

Intensiv uppvärming som följdes av en uppdelning av alla deltagarna i fyra grupper.

Varje grupp blev tilldelad 1 övning (dvs 4 olika övningar totalt).

Man gjorde övningen 20 sekunder, vilade 10 sekunder, körde 20 osv tills man gjort övningen 6 gånger (dvs 2 minuter aktivt). Sedan bytte man till nästa övning, körde 20/10/20/10 osv tills man gjort alla fyra övningarna.

Sedan visade han fyra nya övningar och så var det dags igen.

När vi var klara hade man kört 16 minuter aktivt och var helt djävla slut. Definitivt ett koncept jag kan tänka mig att fortsätta.

Sammanfattning
Ett bra arrangerat event som jag mycket väl kan tänka mig att gå på fler gånger.

Pass med Tobias Karlsson som frun var på och var supernöjd med

torsdag 8 mars 2012

All träningsvärk kommer inte från svett

Man skulle kunna stödja en teori att dom pass man kört som innefattar en massa stön och svett är det som ger mest träningsvärk. Det stämmer ganska bra till viss del på mig iaf så ett hårt pass med fotboll utan tvekan ger en viss gångstil som resultat, nämligen lite Cowboyaktigt á la "jag har suttit tre dagar på en häst".

Men det finns också pass som bevisar undantaget.

Var på ett s k "Functional Core" pass i tisdags med Krissy på  där alla övningar utgår ifrån hållning och kontroll utan fokus på att maxa vikter eller frekvens utan att skapa en sjö av svett, i alla fall för min del.

"
Functional Core* (60min) - Ett pass som handlar mycket om bålstabilitet och hållning men även rörlighet. 
"
//haljarpshalsocenter.se

Detta har bl a fått till resultat att båda sidorna av överkroppen, framför allt musklerna mellan bröst och höft, skapar en hel del "aaaaaouch" från min sida :o) Så, det är inte "jag pressar 100kg" eller "jag hinner 20 gånger på en minut" som styr allt.

Sedan vill jag inte höra något om att "Functional Core" bygger på belastning av kroppsvikt, det är därför du har träningsvärk" ;o)

tisdag 6 mars 2012

Lycka och frustration

Känslan när man får axlarna, höfterna, bålen och allt annat som påverkar i, om än inte perfekt, så åtminstone så pass bra läge i samverkan med varandra så att man känner hur all anspänning släpper i löpsteget, hur man bara kan slappna av, hur pulsklockan visar att man dom senaste 100 meterna gått ner 10 slag / min, den känslan är väldigt, väldigt skön...  Och sedan plötsligt, pga koncentration eller brist på muskulatur så tappar man det och faller tillbaka på den smått stånkande, stötande löpstilen som bara minuterna tidigare lämnat... Frustration!

Eller som när man helt plötsligt känner hur man lyfter i vattnet, känner hur man börjar glida, känner hur greppet i simtagen sitter, för att sedan inse att man är på väg att tappa det, det blir tyngre, glidet försvinner och plötsligt har man tagit en fin sup av, förhoppningsvis, välklorerat vatten.

Vet inte vilken av känslorna som är starkast. Lyckan när man känner att, fan, det är så här det ska kännas! Eller frustrationen när man väl vet hur det ska kännas och man inte kommer dit.

Oavsett, så länge stunderna av det goda kommer oftare och oftare så får man väl stå ut med frustrationen, irritationen, ett par deciliter klorerat vatten och hoppet om att en dag, så är man mer lycklig än frustrerad när man tränar.


måndag 27 februari 2012

Igår: Vår i luften, Idag: Snö i luften

Bortsett från Biathle i Helsingborg första helgen i februari så hade jag fram tills igår inte sprungit ute sedan 6:e november utan hållit mig till att träna inomhus. Det har blivit styrketräning, simning, cirkelträning, Box, handboll, Innebandy, Fotboll och ett par pass på löpbandet i form av intervallträning.

Så, det var med viss tvekan man gav sig ut igår när solen började sin nedgång i väster och fåglarna sporadiskt vågade sig på ett kvitter.

Inte nog med att man valde "helvetesrundan" som dom första 3,5 km går mest uppför, det visade sig dessutom att vinden låg helt "rätt" så att samtidigt som det lutade uppåt så hade jag även en fin motvind... suck.

När det väl vände på toppen och började gå nedför så kändes det dock ganska bra. Det flöt på och den totala min / km tiden på klockan blev långsamt mindre och mindre och när jag väl var hemma stod den på 04:45 min / km.

Då jag lite senare på kvällen förde över information från klockan till datorn passade jag på att titta på vad senaste tillfället på denna rundan stannade på och blev lätt förvånad då detta låg 10-20 sekunder snabbare / km än i höstas.

Tydligen så har balansen mellan styrka och kondition fungerat under vintern, trots att man inte har sprungit ute och frusit. Men, om man just nu tittar ut genom fönstret så är det tillbaka på "nä fy tusan" stadiet då snöflingorna åter singlar ner.



Detaljerad information inklusive puls finns på Funbeat

fredag 24 februari 2012

Träning och ”träning”


Samtidigt som jag tycker lagsporter, speciellt fotboll, är väldigt kul så är formatet ”pass i grupp”, typ cirkelträning, "Get in shape" osv inte min favorit, framför allt inte då jag som person när jag tränar inte tillhör den klämkäcka varianten utan mer den flåsande, stånkande, fokuserade typen. En fördel är dock att man styrs rörande vilka övningar man kör och behöver bara fokusera på övningen som ska göras och inte vilka övningar vilket i sig får mig att gå på passen.

En väldigt intressant del av gruppträning, eller lagsport för den delen, är dock skillnaden i intensitet mellan deltagarna. Nu menar jag inte det faktum att visa orkar mer än andra, utan snarare hur mycket var och en pressar sig utifrån sina förutsättningar. Jag lägger ingen vikt eller värdering huruvida du orkar göra 5 eller 50 armhävningar utan om du gör så mycket som DU orkar och om man kör enligt inställningen att köra skiten ut sig själv eller ”fjutta” runt.

För min egen del så har man bra dagar och dåliga dagar. Vissa dagar så står man där innan passet ska börja och vill inget annat än att åka hem och lägga sig i soffan med en öl och andra dagar så känns det som att det faktiskt kommer vara skönt. Det gemensamma är i slutändan att oavsett hur det känns innan så vet jag att drygt halvvägs in i passet så kommer det troligtvis kännas som om man inte har mer energi kvar, och ändån så kommer man att köra vidare då det enda som kan stoppa en från att genomföra hela passet är en skada (för det mesta räcker inte ens det). Samtidigt som man står och tycker att svimma skulle vara en ren befrielse medans svetten trycker fram så tittar man runt och ser människor med ungefär samma känslor OCH en och annan som knappt lämnat sin vilopuls.

Kanske det är ren lathet som gör att man tar i så man håller på att spy. Trots allt, om man ändån behöver duscha så kan man lika bra bli rejält svettig.

fredag 17 februari 2012

Statistiknörd?

Ibland ifrågasätter man varför man lägger ner tid på att föra viss statistik. Det kan vara allt ifrån elförbrukningen på huset till hur mycket bensin man köper till träning till... Sedan en dag börjar man titta på det man har lagt in och får små "Aha!" som någon form av belöning och i vissa fall även "Men va f-n!!!"

I mitt fall använder jag Funbeat.se för att registrera min träning och min vikt och nedan har ni ett axplock av vad men kan få fram.

Sträcka - cykling
Fick ett ryck förra sommaren

 Sträcka - löpning
Känns som om jag blivit mer bekväm av mig och inte springer på vintern :)

Träningstid
Nja... vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsats


Snittvikt per vecka
Uppenbarligen fungerade kostomställningen förra året... 
och uppenbarligen fick jag en liten vändning runt jul :/

Snittvikt per vecka kontra träningstid
 Är ju ingen expert, men skulle nog vilja påstå att träningstiden i sig spelar mindre roll jämfört med kosten. Om man dessutom jämför med löpmängden ovan, så verkar det ha lite samband...

Snittvikt per vecka kontra tid med löpning
Ja, kanske


Min poäng är att om man hittar en dräglig nivå och en bra metod för att föra in information (statistik) så kan det vara rätt kul i längden...

torsdag 16 februari 2012

Tandlös debatt kring LCHF

Tittade på Kvällsöppet och debatten rörande LCHF och som debatt tyckte jag den höll en väldig låg kvalité. Parterna satt och slängde studier på varandra och som åskådare gav det inte mycket mer än en känsla av bortkastad tid.

Måste ändå reflektera över den uppenbara brist på flexibilitet som båda parterna visade och man kunde ana lite fragda i mungipan på vissa deltagare emellanåt. Ena sidan menade att LCHF passar alla och den andra sidan att LCHF passar ingen. Jag tvivlar väldigt mycket på att det är så svart och vitt som det.

Varför blir diskussioner kring dieter oavsett om det är tallriksmodellen, LCHF, RAW food, ISO, GI eller vilken annan bokstavskombination som helst näst intill diskussion med sektliknande övertygelse där uttryck som att "90% av jordens befolkning vill gå ner i vikt" och "jag har aldrig hört någon som mått dåligt av LCHF" används som slagträ.

I mitt fall fungerade det att med utökad träningsdos och reducerat intag av kolhydrater och jag skiter fullständigt i om det kallas LCHF eller GI eller ISO eller... Jag tror inte på en universell metod utan på att var och en kan använda de olika metoderna till att få inspiration, en röd tråd, och se om det fungerar för just den individen eller inte. Att hävda att en metod fungerar på alla är som att hävda att alla personer har samma typ av ämnesomsättning och energibehov och, inte minst, att folk (återigen) inte kan tänka själv utan ska tvingas in i en homogen massa av anhängare. Ett öppet sinne måste i slutänden vara bättre än tunnelseende.

Vill ni slösa bort 20 minuter av ert liv så kan ni se avsnittet här: TV4play

onsdag 15 februari 2012

Träning jämfört med träning

En av de mest fascinerade sakerna med träning tycker jag är skillnaden mellan träning och träning.

Hur menar jag då?

Om jag kollar på mig själv så har jag varvat styrketräning, cirkelträning, innebandy, fotboll, löpning och cykling och anser mig ha en skaplig grundkondition. Variationen på min träning är säkert en av anledningarna till att jag, än så länge, hållit mig fri från skador.

Igår var jag på ett pass med Box och insåg att den typen av mjölksyra var det länge sedan man upplevde. Man gick in i en fas där "ingenting" hjälpte för att motverka den brännande känslan i lungor och muskler som innebär att man bara vill sluta.

På liknande sätt upplevs detta även vid simning, där givetvis min oförmåga att få en rytm i andningen påverkar, då man efter 25-50 meter är helt slut och nästan tycker sig se livet passera i revy, men inser att det bara är glasögonen som läckt in vatten.

Detta får en att inse att om man ska bli riktigt bra på någonting så måste man givetvis fokusera på det. För min del så tror jag på att mångfalden i min träning är det bästa.

Jag har inga ambitioner på att bli en "löpare" eller "cyklist" eller "simmare" eller "strandraggare"... Jag är ute efter att må bra, röra på mig och, för det mesta, njuta av min träning (om inte annat efteråt). Tävlingar som Biathle eller Triathlon eller för den saken skull en löptävling är ett trevligt sätt att mäta sin framgång utan att ha några ambitioner att på allvar mäta sig med andra.

måndag 13 februari 2012

Medias makt... och när något likt en boomerang vänder

Har under en tid följt Karins blogg (http://www.klingestedt.se/) och tycker det är småkul att gå in och läsa där.

Tydligen har nu en av Aftonbladets "högkvalitativa" bloggare, Amanda Schulman, ett krig mot kroppsideal och då framför allt hets mot övervikt (trots att det knappast är ett problem för henne) lagt upp detta på sin blogg: http://bloggar.aftonbladet.se/amandaschulman/2012/02/12/snyggare-innan-viktraset/

"Jag läser om Karin som gick ner 15 kilo och hur hon gjorde det. Och som en fortsättning på mitt förra inlägg om vikt så tänkte jag höra vad ni tycker. Jag tycker att den här tjejens kropp var dubbelt så fin innan hon gick ner alla dessa kilon. Eller är det så där smal man ska vara? Är det därför alla går på dessa dieter? Jag bara undrar om man är ”lyckad” när man har gått ner 15 kilo?"

Vilket lysande exempel! Istället för att ta något av dom 10 000 exempel som finns på tjejer eller killar som faktiskt fått en allvarlig ätstörning och tappat en massa vikt så väljer hon en tjej som numera tävlar i fitness, med bilder från en "deff"-period osv som exempel på att tjejer som går ner i vikt var snyggare innan (?).

Säger bara, "Schulman"...


PS: en direktlänk till Aftonbladets betaltjänst "Plus" skapar en fundering om dold marknadsföring så den tog jag väck ur den citerade texten.

Simskola - del 4

Då har man varit på simskola, del 4, i Helsingborg. C:a 5 minuter i passet fick man sin första "aha"-upplevelse, dock inte med andningen (där är man fortfarande som en myrslok med förkylning och grav astma), utan rörande bensparken.

Helt plötsligt hände det faktiskt något när man fladdrade runt med fötterna.

Det kändes som om vattnet började "virvla" runt och man märkte en markant skillnad, så länge man nu orkade, i både fart och vattenläge. Ska bli mycket intressant att fortsätta med det på pass 2 i Landskrona imorgon.

Tror en stor del av det hela är att jag underskattat... vad ska man beskriva det som... "bestämdheten" i rörelserna.

Kanske finns hopp trots allt.

fredag 10 februari 2012

Fredagslunch med begränsad fantasi


Blev inte helt onyttigt dock.... Kanske inte lysande, men kunde varit värre

Published with Blogger-droid v2.0.4

onsdag 8 februari 2012

Skadad av en... bår

Hur många gånger har man i en gymnastikhall använt en av dom tjocka mattorna som står mot väggarna som stopp? Jag gör det vanligtvis ett par gånger varje gång vi på onsdagarna spelar innebandy/fotboll.

Så även denna gång.

Skillnaden denna gången var att ovanför en av mattorna hänger en bår vars stödben som är en rörbit tydligen sticker ut nästan lika långt som mattan är tjock. Där kommer man i bra fart, tänker att man kör en snabb vändning via mattan, tar den med högersidan och vilket får rörbiten att träffa precis bakom örat med en hel del kraft.

Skönt? Nej, inte direkt

Förbannad? Ja, ganska då placeringen av denna bår är bland det mest korkade jag sett.

Ironiskt? Ja, lite... Knockad av en bår

Får väl se hur det känns imorgon.

Published with Blogger-droid v2.0.4

söndag 5 februari 2012

Simskola - del 3

Pass tre hade mycket fokus på benspark vilket gav krampkänningar i vader och lår och en fullfjädrad kram under högerfoten tre gånger :)

Även mer fokus på armens rörelse både under och över vattnet. Bra övningar som koncentrerade sig på rörelserna som sådant utan att blanda in andningen denna gången. En sådan liten detalj som att man slutade rörelsen under vattnet för tidigt utan att fullfölja den gör väldigt stor skillnad.

Imorgon drar det igång i Landskrona också... Ska bli intressant att se ev skillnader i hur dom lär ut och vad som fokus ligger på.

lördag 4 februari 2012

Biathle Helsingborg



Då har man genomfört sin första Biathle...

Efter att ha sprungit 3 km i minus 9 grader kändes halsen go o fin... Gick inte snabbt jämfört med folket från IS Göta, men under 12 minuter var godkänt för mig.

Simningen däremot ska vi inte prata så mycket om... Pallstart som fick till effekt att glasögonen åkte ner på kinderna... Fixa till det och tog sedan ett par djupa, fina kallsupar som fick mig att ge upp allt som kan liknas vid crawl och köra resterande 175 meter som bröstsim.

Gav allt jag hade, räckte inte långt...  Men nu har jag gjort det och allt som allt var det rätt kul :-) då stämningen var kanon inne på Filborna.

Återigen ett bra evenemang av IS Göta

11:37 på 3000m löpning

4:20 på 200 m simning



Published with Blogger-droid v2.0.4