onsdag 13 juni 2012

Prioritera rätt (eller försök i alla fall)

Vi har ju som bekant begreppen dåtid, nutid och framtid.

Dåtid kan inledas med "kommer du ihåg när" eller varför inte "när jag var ung" :) eller min favorit "jag var fallskärmsjägare (för 60 kg sedan)"


Nutid är ofta präglad av kortsiktiga diskussioner som "vad ska vi äta idag" eller "jag måste till gymmet", för att inte tala om händelser som exponeras i nyheterna eller sport. De beslut vi hela tiden tar i nutid påverkar på ett eller annat sätt Framtid.


Framtida händelser, ibland 20-30 år fram i tiden kan vara semestrar, byte av bostad, pensionsförsäkringar, sparande, "vad vill du bli när du blir stor" eller "när jag blir 40 ska jag..."


Var och en måste försöka prioritera utifrån de förutsättningar och mål man har då livet kan ändras på bråkdelen av en sekund. Det kan vara oväntade utgifter, relationer, oväntade inkomster, väntade eller för all del del oväntade tillökningar i familjen och det motsatta, när någon försvinner ur ens liv.


  • 1994 dog en klasskamrat (född 1976) utan förvarning av brusten pulsåder hos sin värdfamilj i USA. 
  • I juli 2011 satt Ove (74-år gammal)  i en busskur i Landskrona när 4 killar i en bil i hög fart mejade ner den.
  • I april 2012 avled en bekant strax över 40-år gammal utan förvarning och lämnade efter sig tre barn i tonåren.

Detta är bara några exempel på det som man inser är en lista som bara kommer fyllas på genom åren...

Genom att spara så mycket pengar man kan så kan man leva gott när man blir pensionär (om man lever så länge). Genom att träna ordentligt så håller man kroppen i trim (såvida inget händer som inte träning påverkar). Genom att jobba hårt så gynnas karriären (såvida inte man får sparken pga av beslut utanför ens kontroll).

Prioriteringar som man sätter själv, och i samråd med familj, är under ständig förändring och först i efterhand får man veta resultatet. Man kan bara under resans gång använda den erfarenhet man bygger upp och hoppas att det i slutändan visade sig vara rätt val man gjorde. Balansen mellan att leva och fungera nu kontra inte ställa till det för framtiden är inte lätt... förhoppningsvis uppnår man någon gång en balans som känns mer som att gå balansgång på bom i mellanstadiet än som att stå på ett ben på en flaggstångstopp. Tills dess är det bara att hoppas att man inte slår sig för mycket när man trillar ner.

Inga kommentarer: