måndag 9 december 2013

Ungdomarnas roll vad gäller skolan?

Disussionerna kring svenska skolan och dess fallande resultat går höga. Politiker käftar, lärare rasar, lösningar flyger fram och tillbaka... Det som förvånar mig lite dock är att listan på alla "lösningar" som kommer sällan återkopplar på ett tydligt sätt till hur det var när vi faktiskt låg bra till.

Efter många och långa diskussioner var vi (som föräldrar) med två dagar i skolan i 8:e klass. Det vi såg var skrämmande:

  • I princip inga lektioner startade när de skulle pga eleverna inte hade sakerna med sig så "dom skulle bara"... 40 minuters lektioner blev i bästa fall 30.
  • Trots en "lugn och trevlig" klass var bristen på den omsesidiga respekten inte där vilket resulterade i en väldigt stökig miljö
  • 2 suddgummi på hela klassen slutade med att det flög genom klassrummet när någon behövde sudda
  • även om lärarens budskap var solklart nådde det inte fram på ett bra sätt
m.m m.m

Som resultat av detta pratade jag med rektorn där jag belyste såväl de positiva som negativa aspekterna av det vi sett. Jag berömde i synnerhet en lärare som agerade på ett sätt som gjorde att det var lugnt i klassen och alla respekterade henne, dvs så som jag kommer ihåg mina lärare 20 år tidigare. Som svar på detta fick jag "ja, nu är ju hon inte riktigt så som lärare ska vara idag"... :/

Så, hur "ska" lärare vara idag? I min värld respekterar man lärarens roll, man respekterar sin och andras tid genom att vara på plats när det börjar och ha med sig det man behöver och framför allt, man respekterar att även om man tycker det aktuella ämnet är tråkigt så finns det klasskamrater som behöver arbetsro,

Väldigt många diskussioner kring problematiken snöar också in på tider, legitimerade lärare, skolmiljön, huruvida skolan får drivas som ett företag eller inte; men väldigt få diskussioner handlar om att eleverna själva har ett väldigt stort ansvar i sin egen skolgång och för sin egen framtid, därmed inte sagt att mer självbestämmande är lösningen, ibland snarare tvärtom. Vi pratar om barn och ungdomar vars "eget bästa" inte alltid är solklart formulerat inom dom. De beslut som en 12-13-åring tar är väldigt ofta baserat på nuet, inte på förberedelser inför framtiden, framför allt inte när det aktuella ämnet till synes inte har någon praktiskt nytta för den.

Ja, det är 20 år sedan (en hel evighet) jag gick 2:a året på gymnasiet, saker har ändrats i samhället, informationsflödet är oerhört mycket större, klimatet bland våra unga har blivit hårdare m.m. Men det kvittar hur mycket vi ändrar, hur mycket pengar vi förser skolorna med, för i slutändan, även om den indirekta effekten av andra lösningar kan bidra med det, så är det elevernas inställning och deras vilja som förändrar i slutändan. Det vi som vuxna, politiker, lärare och alla andra runt omkring ska göra är att stötta, undervisa, guida och möjliggöra.... allt utom att försöka tvinga fram individuellt engagemang eller att tro att en euforisk massa ska komma att välla fram med ett mål i livet, skolan.

"Människan är av natuen lat" /Konfucius

Tillagt: länk till Fridolins "event" på FB http://www.facebook.com/events/241407242690930/?source=1

måndag 16 september 2013

Källa till inspiration och irritation

Vad blir du inspirerad av? Din spegelbild, någon du följer på Instagram, din tränare, dina lagkamrater, din puls, känslan av att vinna, känslan av att kämpa, glädjen i att göra det som du brinner för, dina föräldrar, dina barn, känslan av att kläder som passade förr återigen sitter bra....

Inspiration är någon väldigt individuellt och inget som kan påtvingas någon utan något som var och en får hitta. Vissa får ny inspiration flera gånger om dagen och vissa kan gå år efter år och fortfarande inte hitta "det". Inspiration är inte heller något som på egen hand löser någonting, men det kan plocka fram det där lilla extra som krävs för att man ska orka jobba mot de mål som man medvetet eller omedvetet sätter upp.

Sedan finns det dom som inte behöver någon direkt inspiration, såvida inte kräkkänslor, blodsmak i munnen och oförmågan att ta ett steg till räknas.

I mitt högst personliga fall är inspirationskällan svävande, om än resultatinriktad. Går mer igång på att pressa mig själv, ge allt som jag kan när det gäller, ligga precis på, gärna strax över gränsen vad jag klarar. Den är inte tillräckligt stark för att i alla delar ersätta "måsten" med träning eller för att hindra mig från att ta en extra öl på helgen. Med åldern har den fått stå tillbaka för tecken på skada (förr sprang man bara vidare) och jag har blivit mer uppmärksam på signalerna som kroppen ger när något är fel. Men även om jag inte kan sätta fingret på vad det är som inspirerar mig så finns där något som gör att man med jämna mellanrum tar på sig kläderna, snörar på sig skorna och springer (ofta efter en boll) tills lungorna försöker krypa ut genom bröstet.

Det är ofta i det läget som det andra kommer, ibland krypande och ibland som en blixt, dvs Irritationen. Jag har aldrig varit en talang, alltid haft medioker bollkänsla, skaplig speluppfattning och som bloggens namn säger, "Mer vilja än förstånd". I min nuvarande sport började jag helt enkelt 25 år för sent för att det ska sitta naturligt i benen, kroppen, armarna och händerna, men springa, det kan jag. När jag är inne på planen är det ett läge som gäller, "ända in i kaklet", inte minst när det sitter folk på bänken som kan byta in när jag är för trött. Att då se personer som har allt det där andra som erfarenhet, rytmen, bollkänslan m.m. gå tillbaka efter ett misslyckat anfall, att inte ens försöka komma ifatt, att inte ens vara där och kämpa i andra eller tredje fas, det gör mig irriterad så förbannat.

Jag har ingenting emot att vara i det förlorande laget så länge jag känner att jag och mina lagkamrater har gjort det som vi kunde göra. Om inte så är fallet så är det bara slöseri med min, lagkamraternas, tränarnas och motståndarnas tid. Att kunna lämna med huvudet högt, som vinnare eller förlorare, är värt bra mycket mer än de poäng som behandlas i tabellen.

Så, bit ihop eller byt ut.

onsdag 10 juli 2013

Bradley Mannings rättegång (Wikileaks)

Bradley Manning hade inte bara tillgång till hemligstämplad information utan även tillräckliga rättigheter på sin egen dator att installera program (framgår dock inte om programmet krävde installation eller var en s k "portable"). Så, efter 250 timmars (?) nedladdning hade han laddat ner 250 000 dokument och åtalas för att ha läckt totalt 700 000 dokument till Wikileaks rörande USAs inblandning i Irak och Afganistan.

En organisations "policies" baseras på organisationens egna krav på att skydda sin information i kombination med de "regulations" (SAS70, SOX, HIPPA, ISO m fl) och legala krav som ställs på verksamheten. Dessa policies utgår från en icke-teknisk syn på informationen som verksamheten hanterar och ska inte titta på "hur" utan på "vad" som ska kontrolleras. Som exempel så kan "policyn" säga "alla datorer måste ha ett uppdaterat skydd som skadlig programvara (virus och spionprogram)", inte "alla datorer måste ha installerat och löpande uppdatera Norton Antivirus"

Kraven från dessa "policies" omsätts sedan lösningar som kan vara tekniska (programvara, hårdvara, konfiguration osv), utbildningsmässiga (allt går inte att lösa med teknik), organisationsdefinitioner... Med andra ord, det som krävs för att möta de krav som en "policy" ställer. I samband med att lösningen definieras och implementeras ska man även fastställa hur man kan påvisa att lösningen efterföljer kraven, ex vis via rapportering.

Så, förutom det faktum att Manning sett till att Wikileaks fått tillgång till all denna information (vilket i sig säkerligen är ett brott mot hans anställningsavtal och mot USAs lag från ett sekretesshänseende), vad är det som sticker ut i artkeln nedan?

Ett axplock:

  • Varför har Manning haft tillgång till 700 000 dokument? Behövde han tillgång till alla dessa? Man ska dock inte glömma bort att "tillgång till" inte är detsamma som att "få titta på", i alla fall inte enligt Svensk Lag (https://lagen.nu/1962:700#K4P9c)
  • Varför hade Manning rätt att installera vilka program han ville på sin dator? Det verkar som atr han var "lokal administratör" vilket en person som har en sådan tjänst ej bör vara.
  • Varför hade Manning rätt att ansluta extern legringsmedia till sin dator (framgår dock inte hur man fått informationen från sin arbetsdator till Wikileaks så denna frågar antar att han använt USB media för att få ut informationen från arbetsplatsen och laddat upp den till Wikileaks ex vis på sin hemdator)?
  • Varför finns det ingen kontroll på server- eller nätverksnivå som reagerade på att en enskild dator "läste" 1000 dokument i timmen? 
Det föreligger ingen tvekan om att Manning gjort sig skyldig till brott (av något slag). Dock så blir det intressant att se om det i media kommer rapporteras någonting huruvida de som gett honom tillgång till all information och dem som inte har nödvändig teknisk lösning på plats för att bevaka att den här typen av trafik sker kommer åtalas också.



http://www.nyteknik.se/nyheter/article3727075.ece

lördag 1 juni 2013

Trend är inte detsamma som rätt

Folk verkar ha en förkärlek till att falla för trender och lyssna på dem som är på flest löpsedlar, som låter mest passionerade (vilket även kan vara detsamma som rabiata) och ställa sådana krav på saker runt omkring sin träning så det nästan blir som en ursäkt att just inte träna. I slutändan är det träningen som sådan (tillsammans med kost, sömn och stress) som är dom faktorerna som påverkar oss mest. Tränar man som en galning men äter skitmat blir inte resultatet detsamma som träning i kombination med bra mat. Äter man bra mat men sover för lite/dåligt i kombination med mycket stress kanske man ser bra ut på utsidan men insidan lider.

Det finns också en förkärlek till att sätta ekonomisk och statusmässig insats i paritet med förväntade resultat där gymmets månadskostnad, klädernas trendnivå eller att träningsformen/dieten är "inne" i media eller i bekantskapskretsen. Jag skulle tro att om "rätt" personer lanserar en diet som är fullständigt vansinnig i kombination med en träningsform som är komplett värdelös så kommer vi ha ett stort antal utövare inom kort som lägger på sig vikt samtidigt som deras aktivitet ser aplöjlig ut.

Det finns väldigt många duktiga personer inom kost och träning i Sverige och runt om i världen men man måste vid insupandet av information se till att använda sunt förnuft och basera valen utifrån sin egna förutsättningar. En läkare som förespråkar en diet, som dessutom lever på konceptet via sitt arbete och som inte bemöter motsägelsefulla vetenskapliga fakta är kanske inte den bästa rösten att lyssna på. En nyutbildad PT är, trots sin titel och sitt diplom, kanske inte bättre på träning än "Berra" som regelbundet spenderat tid de senaste 25 åren på gymmet. Ett medlemskap för 5000 kronor är för en individ kanske inte bättre än att till en början köra sin träning på ett billigare sätt som ex vis via nätet eller videos. Nu kommer man absolut inte ifrån det faktum att för varje person är där saker som motiverar, som får en att göra det där lilla extra eller för den sakens skull, får en att göra det överhuvud taget och välmående i sig är också värt väldigt mycket mer än den ekonomiska insatsen.

Glöm dock inte bort alla dem som har erfarenhet, som har kunskap och som kanske finns i er direkta närhet. Var inte rädda för att leta information. Var inte rädda för att gå fram och helt enkel be tjejen på gymmet som ser ut att vara hemmastad där om råd. Var inte rädda för att "gå emot strömmen" om ni vet att ett koncept helt enkel inte passar er. Vi är individer och vi är inte stöpta i samma form och bara för att en träningsform passar en person innebär inte att det passar en annan. I slutändan är det viktigaste med träning och kost att det man gör inte är direkt skadligt och det är i första hand en själv som känner när det börjar ske.

Var inte rädd för att be om hjälp och råd och om ni är den som ger det, se till att det inte blir till en absolut sanning om ni inte är säkra på att så är fallet. Tycka är tycka, fakta är fakta och det är inte titel, prislapp eller "coolhetsfaktor" som sätter nivån, det är individens förmåga att ta emot eller ge information på ett så lämpligt sätt som möjligt.

fredag 31 maj 2013

"Träningshetsen" fortsätter diskuteras

I slutet på januari 2013 skrev jag ett inlägg (http://andastungt.blogspot.se/2013/01/traning-hetsar-inte-mer-nagot-annat.html) då debatten blossade upp. Jag trodde i min enfald att det mesta hade lagt sig men igår så hade SVT Debatt (www.svtplay.se/video/1228197/30-5-22-00 - tillgänglig till 29:e juli 2013) ännu en runda i denna frågan.

Jag har för länge sedan insett att jag inte har orken eller motivationen att få en kropp som passar på "beachen", men det innebär ju inte att jag inte för motivationen, tipsen, råden, stödet och 100-tals andra orsaker inte följer en hel del duktiga och framgångsrika personer inom fitness via sociala medier. Om ni inte blir ni nervvrak av träningsinformation och vill ni ha tips på de som jag följer, titta här.

Till min förtjusning så hade SVT inte bjudit in någon "tyst mus" som den person som förespråkade träning utan snarare tvärt om, dvs Paolo Roberto. Som vanligt gick hela motståndarsidans argument ut på att man blir stressad av att andra visar att dom tränar, att media bidrar till hetsen i form av framsidor på tidningarna och att arbetsgivarna straffar dom som inte vill vara med på fysisk aktivitet.

Så....

För det första, stress är bland väldigt mycket annat en reaktion på dåligt samvete. Om det nu är så att man tycker det är ok att inte träna, att man är nöjd med den fysiska status man har, vad finns det då att stressa upp sig över? Med den inställningen bör vi ju även plocka bort skyltfönster från alla affärer då dom flesta inte kan köpa allt dom ser.

För det andra, media bidrar till väldigt mycket men i grund och botten handlar det för dom om att sälja, oavsett om dom har titeln "journalist" eller inte. Hade det varit så att det fanns ett medialt intresse av Dyngbaggar så hade koskit varit på var och varannan löpsedel och trailer på TV. Dock så har ingen missat att de tre stora kategorierna av medialt intresse för kroppen rör sig om bantning (överviktiga?), mode (underviktiga?) och träning (mestadels normalviktiga?) och media gör sitt bästa för att suga ut så mycket pengar som möjligt ur detta och i slutändan är det vi, konsumenterna, som i allra högsta grad bidrar till det (i o m att vi köper skiten)

För det tredje, det finns säkert arbetsgivare som har en skev inställning till detta ämne men det kan man applicera på många andra aspekter också såsom arbetstid, rätten till ostörd fritid, meningslösa kickoffer där man ska bygga torn av A4-papper m.m. m.m. Om en arbetsgivare, utan direkta krav, erbjuder skattereducerad friskvård och uppmuntrar sina anställda att aktivera sig så är det även i arbetsgivarens intresse (sjukfrånvaro kostar en hel del). Dock så ska man ju inte stirra sig blind på det utan faktiskt se vilka fördelar det ger en själv.

Som avslutning så vill jag nämna det som Paolo framhäver dvs njut av livet men ta hand om er kropp. Man behöver inte gå ut och springa milen 05:30 5 dagar i veckan för att göra en stor skillnad utan det är aktiveringen som är viktig, om så bara 15 minuter om dagen. Har man ont någonstans, ex vis något som gör att man inte kan gå ut och gå, ut på internet och leta upp övningar som inte belastar den onda delen.



Tips på information/inspiration på "nätet"

Nedan har ni ett axplock på personer och sidor som jag mer eller mindre frekvent följer. Det enda dom har gemensamt är att dom alla kommer upp i flödet på Facebook, Twitter eller automatiskt laddas ner som POD då jag helt enkelt annars glömmer av dom.

Jacob Gudiol, Sjukgymnast
Ej konflikträdd som utmanar etablerade "experter" i kombination med att han lyfter fram ny information. Baserar sin information på vetenskapliga grunder och framför allt, han är Skåning :)

Blogg: www.tranastyrka.se
Facebook: www.facebook.com/Tranastyrka.se
Twitter: twitter.com/TranaStyrka

Grundare av Träningslära.se, jobbar numera med den tillsammans med Niclas Neuman: www.traningslara.se


BodyRadio
POD som drivs av Alex Danielsson och Andreas Guiance på BODY Magazine. Veckovisa avsnitt som givetvis har stort fokus på kroppsbyggning men som är väldigt intressanta även för oss som har biceps som en räka. Inte att förglömma är vintipsen ;)

Personliga favoriter är avsnitten med Mikael Hollsten, Ola Wallengren, Arne Persson och inte minst senaste med Sarah Backman.

www.body.se/kategori/radio/
Alex på Twitter: twitter.com/AlexDanielsson
Andreas på Twitter: twitter.com/AndreasGuiance


Fysiopodden
Ett gäng sjukgymnaster som med hjälp av vetenskaplig grund belyser trender, problem, möjligheter och ibland bara rena skära lögner, primärt i POD format men även med en skapligt aktiv hemsida.

Hemsida: www.fysiopodden.se
Twitter: twitter.com/fysiopodden


Olga Rönnberg/MammaFitness
"Personlig tränare med inriktning på gravida och nyblivna mammor"... vet inte vilken kategori jag passar in på men jobbigt är det :D

Hemsida: www.mammafitness.se
Facebook: www.facebook.com/MammaFitness


AldrigVila
Michael Hollsten tillsammans med sin sambo Emelie, Robert (Athletic Fitness EM Guld 2013), Heidi och Jill.

Massvis med information samt en POD som är lättsam, allvarlig och trevlig att lyssna på.

Hemsida: www.aldrigvila.se
POD: länkar här
Instagram: instagram.com/aldrigvila_official
Michael på Twitter: twitter.com/avmhollsten


Jillian Michaels
Känd från Biggest Loser USA. Väldigt "amerikansk" i sin framtoning men har ett skönt sätt och en sund inställning till kost och träning. Har hennes POD i min lista för "hundrundan"

http://jillianmichaelspodcast.com


Blandade sidor/bloggar/Twitter/Instagram:
GENAF - Trögstartad sida på Facebook för att tipsa om aktivering för barn och ungdomar - www.facebook.com/genaf.sweden & twitter.com/genafsweden

Sarah Bäckman (alias Spirit i Gladiatorerna) - världsmästare i armbrytning och nyligen kontrakterad till

Amerikansk Wrestling som Diva - instagram.com/avsarahbackman & twitter.com/sarahbackman

Paolo Roberto - ja, ni vet - instagram.com/1paolo2, twitter.com/paolorobertocom

Hanna Brus - Kiropraktor som belyser svensk vård - twitter.com/hannabrus

Ansofisticated - bl a medgrundare av Tjejmaraton - twitter.com/ansofisticated

Peter Blaha (alias Pansar i Gladiatorerna) - företagare och landslagsman i Rugby - twitter.com/peterblaha

Staffan Dahlgren - löpare - wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.se & twitter.com/dahlgrenstaffan

Anna Lindbom - företagare inom friskvård - twitter.com/MrsAnnaLindbom

Muscles.se - Sida med allt möjligt inom hälsa - www.muscles.se

måndag 13 maj 2013

Det kan bli intressant

På lördag är det dags för Göteborgsvarvet på en startplats som jag vann via Göteborgs Energi. När jag var inne i höstas, sugen på att anmäla mig, så var det redan slutsålt men man kunde vara med i utlottningen av ett antal biljetter. Fyllde i min information är tänkte inte mer på det. 2015 är det 20 år sedan jag sprang det senaste (och enda) gången så det är egentligen då jag tänkt springa det igen.

28:e februari fick man så ett mail om att man vunnit en av platserna.

Träning 2013-05-13 och 180 dagar bakåt

Så, låt oss börja med det negativa:

  • Snö och is... visst, man hade kunnat köra någonstans där det hade gått att springa, men det blev liksom inte av
  • Ren löpträning: 4 timmar och 36 minuter.... de senaste 180 dagarna
  • Mina Fila Skeletoes som jag hade tänkt springa i gick sönder. Nya visade sig vara så gott som omöjligt att få tag i i Sverige/Europa.
  • Mina nya skor köptes i slutet på april. En modell som jag aldrig haft och dessutom mer "barefoot" än Skeletoes (Vivo Evo Lite M).
  • I år har jag haft tre förkylningar, varav 2 rejäla med feber... mer än vad jag haft på väldigt länge... totalt

Vivobarefoot Evo Lite M



Då tar vi det positiva:

  • Har blivit en hel del träning. Bortsett från en halvmosad tumme och strul med en armbåge (båda två via Handbollen) så har jag hållit mig skadefri.
  • Toughest 4:e maj gick som en dans
  • Killarna på Fotkultur (www.fotkultur.se) gjorde ett till synes väldigt bra jobb, dels vid första besöket då de valde ut skorna till mig och dels vid det inkluderade återbesöket med videofilmning på löpbandet då en liten korrigering gjordes på fotens rörlighet i luften.
  • 9 km terräng igår (http://www.funbeat.se/training/show.aspx?TrainingID=29496815), första riktiga rundan med nya skorna, kändes väldigt bra. 5:14 tempo var jag nöjd med med tanke på underlaget... och det faktum att det var jag som sprang :)
  • Lätt stel i vaderna idag, men ingenting som direkt stör.. Väldigt nöjd med det, inte minst med tanke på underlaget och nya skor. Fötterna känner jag ingenting i vilket är lite förvånande om än positivt.



1995 sprang jag Göteborgsvarvet på 1:52... på lördag vet vi hur det ser ut nu, 18 år senare... och som sagt, det är 2015 som gäller.


tisdag 19 mars 2013

Genaf - grupp på Facebook

Slår ett slag för Genaf på Facebook

"Generera Engagemang och Aktivering för Framtiden är en sida för att inspirera, tipsa och diskutera hur vi kan få våra barn och ungdomar att röra sig utifrån de förutsättningar som de har."

http://www.facebook.com/genaf.sweden

måndag 11 mars 2013

Gerdahallens inspirationsdag 2013


Då var 2013 års upplaga av Gerdahallens inspirationsdag avklarad (i lördags). Då fredag kväll fylldes av en invigningsfest i Helsingborg så var man lite svårstartad men det löste sig under dagen :).

Utbudet i år kändes för min personliga del något sämre än förra året, framför allt då cykel inte är något som lockar och det som kräver koordination i rörelse undviks p g a skaderisken (mina medmänniskors skaderisk då de befinner sig i närheten av mig när jag försöker ;) ). Bortsett från att det inte fanns någon lucka för lunch (utan att avstå ett pass) och att min tanke om att käka lunch under föreläsningen 11:45-12:45 inte gick vägen då man inte fick äta i föreläsningssalen (vilket tydligen inte gällde alla då "vakten" tillät vissa att göra det).

För er som inte orkar läsa allt nedan så var det allt som allt en trevlig dag även om passen överlag "passade" mig bättre 2012 (http://andastungt.blogspot.se/2012/03/gerdahallens-inspirationsdag.html). Det var kul att träffa en massa folk från gamla gymmet samt och det var trevligt att Jacob anslöt på 3 av 4 pass som jag gick på vilket gav mig en chans att "stalka" honom lite mer ;).

2014? Ja, om tillfället finns så blir det nog så.

http://www.gerdahallen.lu.se/





Valen föll på:


09:15 - 10:15: 05. Explosiv Träning, Jakob Gudiol (föreläsning)

Efter att ha haft en del diskussioner med Jacob på Twitter samt följt honom på www.tranastyrka.se och www.traningslara.se under ett tag nu var det mycket trevligt att få chansen att lyssna på honom i verkligheten. Att ämnet dessutom var Explosiv träning gjorde det hela ännu mer intressant.

Föreläsningen som sådan var väldigt intressant. Enda kritiken som sådan var ett par "slides" där de vetenskapliga graferna hade kunnat förenklats lite för att underlätta för de som inte är vana vid att gräva ner sig i den typen av dokumentation.

Relationen mellan maxstyrka och explosivitet framhölls på ett mer markerande sätt än vad passet på Inspirationsdagen 2012 framhöll där MuscleLabs test användes (där var mer fokus på rätt vikt kontra kroppsvikt och styrka för att få maximal explosiv utdelning av träningen).

Slutklämmen rörande detta, dvs när vi har nytta av explosivitet i vardagen var klockrent och en av de mest intressanta punkterna kring detta är att i a f min erfarenhet är att ju äldre man blir, desto mindre explosiv blir den träning som görs, vilket då känns väldigt kontraproduktivt.


10:30 - 11:30: 13. Explosiv Träning, Jakob Gudiol

Den praktiska tillämpningen av detta innebar en lektion i "frivändning" som var väldigt nyttig för deltagarna då merparten, inklusive mig, såg ut att vara nybörjare på det. Detta följdes av exempel på övningar med Kettlebell och medicinbollar och hur man med hjälp av höjdskillnader på underlaget kan skona sig i form av "impact" men likväl få med den explosiva träningen.


11:45 - 12:45: 18. Balancera Mera, Josefine Terdén (föreläsning)

En väldigt intressant föreläsning om vad "balans" är och hur man kan blanda in balansspecific träning i vanlig träning samt vad som är bra "renodlad" balansträning. Josefine gjorde ett hemträningsprogram för äldre som examensarbete på läkarutbildningen och den belyser ett väldigt viktigt problem, dvs att träning som motverkar fall är en bristvara idag, framför allt hos äldre där ett fall vanligtvis blir allvarligare än hos en yngre person. Utfallet var att hemträningsprogrammet gav positiva resultat men tyvärr så fanns det ingen kontroll i examensarbetet huruvida det var balanssinnet som sådant som hade förbättrats eller att det var kontrollen och förutsättningar vad avser musklerna som stödjer förmågan att hålla balansen som förbättrats. I slutändan spelar det inget roll vad det är som förbättrats så länge målet, dvs färre fall, uppnås.

Detta knyter an vid det som Jacob hade som slutkläm på sin föreläsning, dvs hur vi ändrar vår träning i takt med att vi blir äldre. Har inget underlag för det men känslan är att ju äldre vi blir, desto försiktigare och desto mindre explosiv blir vår träning vilket i sig också innebär att vi blir sämre tränade för att klara av situationer som vi utsätts för i vardagen. Om man säger "äldre person som tränar" ser jag framför mig en äldre individ som i "slow motion" lyfter ett par hantlar. Givetvis ska träning anpassas till individens förmåga och kapacitet, men jag tror att det finns en hel del att göra inom det området. En höftledsoperationen ligger enligt Josefin på c:a 150 000 SEK i totalkostnad (inklusive allt) så från ett totalt samhällsperspektiv. 2010 kostade fallolyckor  "Sverige" 22 miljarder kr (http://www.dinsakerhet.se/Nyhetslista/Fallolyckor-kostar-Sverige-22-miljarder/). Lägger man sedan till det som Linus Johansson sa, att det är 80% risk att en person över 80 som blir höftledsopererad är avliden inom två år, så ökar man incitamentet ytterligare att satsa på denna typ av friskvård.


13:00 - 14:00: 20. TRX* Body Blast, Jenny Ahlin

Fick äntligen chansen att träna TRX "på riktigt", denna gången tillsammans med Jenny Ahlin (http://jennyahlin.se) som jag bara hört talats om och läst om på Internet.

Passet i sig var som TRX ska vara, så jobbigt som du själv gör det. Som relativ nybörjare upplevdes tempot mellan övningarna ibland som för högt, dvs det var svårt att komma på plats. Det underlättade inte heller att det var väldigt många där och att det från där jag stod var svårt att se samtidigt som man stod rätt (dvs, titta och sen hänga på blev metoden).

Blev definitivt inte avskräckt av TRX som sådant även om jag kan tycka att JungleGym XT är mer "bekväma" att jobba med (metallspännet på TRX hade en förmåga att komma emot i vissa övningar). Sedan är smaken som baken vad gäller tempo och träningsupplägg och Bodyblast som sådant ska vara intensivt med högt tempo. Kan tycka att ett par pass med TRX i ett lugnare tempo för att vänja sig vid utrustningen och typen av övningar är att föredra innan man ger sig på Bodyblast med det mer intensiva upplägget.

Jenny som instruktör var under passet väldigt bra. Hon gjorde dom flesta övningarna samtidigt som hon med hjälp av en kollega höll koll och hennes sätt att driva på uppmuntrade snarare än irriterade :)


14:15 - 15:15: 28. Sanningen om den funktionella kroppen, Linus Johansson

Duktig som föreläsare och som utgår ifrån konceptet att motverka att vi får problem (friskvård) och detta genom att kroppen ska vara funktionell och dessutom att kroppen jobbar i linje med de bindvävsstukturer som vi har snarare än individuellt per muskel och hur detta i sig påverkar vår kropps funktion.

Linus som föreläsare var väldigt medryckande och energisk men det kändes lite som att 1 timmes uppladdning mot målet slutade med ett "Jaha?" och det kändes som att det slutade mitt i.

Om det nu är så att det hänger ihop med bindvävsstrukturerna och att det är nyckeln till hur vår kropp mår och hur vi ska kunna hålla vår kropp i ett funktionellt skick, hur gör man? I princip inte ett enda exempel annat än att vi ska alla sitta på huk istället för på stolar vilket känns som ett ganska begränsat tips (inte minst med tanke på gamla knäskador). Såg fram emot nästa pass som jag hoppades skulle ge lite mer svar


15:30 - 16:30: 36. Funktionell Rörelseundersökning, Linus Johansson

6 övningar som alla utom en gav ett värde mellan 0 och 3 på vänster resp höger sida (benböj gav ett värde för båda benen). Det roligaste med detta passet var att man hade tillfälle att "trimma" Krissi från gamla gymmet i Häljarp ;)

Rörelserna som sådana gick så där. Vissa var väldig lätta medan andra var så gott som omöjliga för mig. Som Jacob påpekade är nackdelen med denna typ av övningar som man ska köra var 2:a till 3:e månad att man även får en viss inlärning av övningen som sådan, även om ex vis den stelhet som jag har i vaderna inte direkt går att "lära" bort.

När alla övningarna var klara så förväntade i a f jag mig att Linus skulle ex vis plocka en eller ett par personer  som inte fått maxresultat och ge exempel på vad denna personen skulle kunna göra för att förbättre just den delen. Istället blev det en "träna på och se om det blir bättre" (?). Jag förstår hans poäng att det inte går att inkludera alla scenario i en bok eller under de två timmar som vi hade under lördagen, men att gå från en föreläsning om hur den funktionella kroppen hänger ihop och fungerar, till test, till..... ingenting, kändes som "Jaha?" + "Jaha!?". Lite "nu vet vi vad tankegången är och hur man kan testa det, men inte en aning om vad det är vi testat eller hur vi kan förbättra det".

måndag 4 februari 2013

Läsvärt från "Kaliber", SR P1


"Har du tagit smärtstillande under den här perioden när du har tränat och haft ont?
– Ja, Alvedon, utan att någon vet om det. Jag har tagit ur sjukväskan som vi har i förrådet. Så att ingen ska börja undra, för det blir bara jobbigt om alla ska fråga. Jag tycker fan det är mitt problem, det ska inte alla veta om."

Hade detta varit en 20-åring hade jag inte reagerat men att en tolvåring känner det så här... jisses. Absolut ingen kritik mot honom, men något/någon har ju drivit fram den synen/inställningen.

" Många tränare förstår inte att det här är första symptomet på en allvarlig skada, utan tolkar det mer som träningsvärk och säger att det bara är att bita ihop och köra vidare. Det är tyvärr så att många barn gör det då och söker först när skadorna är riktigt allvarliga och där risken för framtida men är påtaglig."

Ja, vore ju för djävlig att "växla ner" under en eller par träningar för att se.....

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=5412199 

Att göra rätt

Det finns flera sätt att göra en övning men för att klargöra vad jag pratar om... när jag säger "rätt" menar jag inte att isolera en specifik muskel "á la kroppsbyggning" utan att genomföra övningen på ett sätt som minimerar skaderisken.

Kvantitet istället för kvalité
En del av kritiken mot CrossFit är det faktum att om inte deltagaren har fokus på alternativt instruktören har uppmärksamheten på att teknikerna utförs rätt, så kommer det för mycket fokus på antalet repetitioner och inte korrekt utförd rörelse, framför allt på "amatör"-nivå. Ja, det stämmer att om man ställer upp i en tävling så är det bara korrekt utförde repetitioner som räknas men majoriteten av utövarna är trots allt utövare som inte kommer utanför "boxen" och då är beroende av att instruktören är kunnig, engagerad och framför allt uppmärksam. Som motargument kommer vanligtvis att "vi poängterar för deltagarna att det inte är antalet reps som är viktigt", men om man är en människa som har horn som kryper fram i pannan när klockan tickar så vet man med sig att det blir sekundärt. Att just CrossFit blivit lite utav syndabocken kring detta är troligtvis för att det är nytt och populärt och därmed för mycket fokus både från förespråkare och från dem som inte gillar konceptet.

För att dra ner det på en med "vardaglig" nivå kan vi titta på dom flesta lagsporter inom alla åldrar. Problemet kan tendera att bli lite större i lägre åldrar men går man ner i divisionerna bland vuxna så är inte problemet mindre, ibland snarare värre då vilja och kropp inte riktigt matchar ;).

Gruppövningar
Lagövningar ex vis i form av stafetter går givetvis ut på att slå dom andra lagen. Det i sig är absolut inte negativt då man tenderar till att kämpa hårdare dels för att göra sitt yttersta för laget och dels för att man har andra som gör samma övning sidan om sig och inte vill vika ner sig. Om man bortser från dåliga underlag (ex vis förvånansvärt många golv i idrottshallar har "gjort sitt") så ökar riskerna mångfaldigt när man kombinerar detta med parövningar. "Skottkärran" där viljan hos den som håller benen är större än den som försöker gå på händerna eller att ha en kompis på ryggen och springa är ett ypperligt exempel på när belastningen lätt blir för stor på handleder, rygg, knän etc. Övningarna i sig är inte det onda utan det faktum att fokus blir för stort på att vinna.


Individuella övningar
Individuella övningar som genomförs fel kan väldigt snabbt gå från en nyttig övning till en skadebenägen övning. Ett bra exempel här är vanliga utfall där det är alltför vanligt att man ser utfall genomföras med knäet långt framför foten eller ännu värre , när deltagaren går ner längre än vad hon/han borde och därmed tappar kontrollen i sidled på främre benet.


Fokus på hur, inte hur mycket
En grupp är aldrig homogen... Den kan vara på en väldigt likvärdig nivå, men det är individer med individuella styrkor och svagheter. Att fokusera på antal på viss tid kommer innebära att ett antal i gruppen slarvar med tekniken enbart för att nå målet. Många övningar går trots allt att modifiera och anpassa och det är viktigt att guida individen, antingen genom färre repetitioner eller genom att anpassa rörelsen så att han/hon inte går förbi sin gräns. Ex vis "utfallssteg" kan göras genom att:

  • inte gå ner så djupt
  • gå ner fullt
  • gå ner fullt med rotation av överkropp
  • använda vikter
  • gå ner båda framåt och bakåt
  • hopp innan/efter man går/gått ner
  • m.m.
Att hitta sin nivå
Den andra aspekten av detta, för att träningen ska ge vad den borde, är att inte "fega". Att man i början inte kan göra ett fullt "utfallssteg" innebär ju inte att man efter veckor eller månader ska fortsätta bara gå ner delvis. Att hela tiden utmana sig själv i den takt man utvecklas är ett sätt att komma vidare i sin träning och hur man gör detta är även det individuellt. Vissa utmanar sig själv med hjälp av egen statistik medan andra behöver ha någon som "pushar på" sidan om. Vissa har väldigt svårt att ta sig förbi sin "comfortzone" och andra befinner sig sällan i den :)

Att känna sig nöjd och hel
I slutändan är det som jag i tidigare inlägg uttryckt upp till var och en vilket mål man har med sin träning, ibland i kombination med lagets mål, men i individens intresse likväl som i ledares intresse måste ett av de huvudsakliga målen vara att hålla sig hel. Att se till att träningen kan genomföras på ett sätt som minimerar/minskar skaderisk bör vara fokus, inte antalet repetitioner.

torsdag 31 januari 2013

Träning hetsar inte mer än något annat

Det har under de senaste veckorna i olika typer av media varit diskussioner om "träningshets". Det stora startskottet från ett mediaperspektiv var när Rebecca Weidmo Uvell publicerade en artikel i Aftonbladet och sedermera satt med i morgonsoffan på TV4 (TV4Play) och där målade upp en bild som jag upplevde som väldigt skev.

Få har undgått den massiva ökning av informationsdelning som medier som Facebook, Twitter, Instagram, Google+ osv möjliggör och begrepp som "gamnacke" myntas för ungdomar som spås få kroniska skador då det ergonomiska ställningen i samband med utnyttjandet av en Smartphone lämnar en del att önska. Detta i kombination med att även andra webntjänster och appar (ex vis Funbeat) utnyttjar framför allt Facebook och Twitter för att göra statusuppdateringar gör ju helt enkelt att träningar synliggörs på ett helt annat sätt än vad det gjordes innan, och träning är den lilla delen (bilar, resor, telefoner, shopping... skulle man bli stressad över allt man ser som man vill eller inte vill skulle man ganska omgående stressas ihjäl). Skapar detta i sig en träningshets eller är det helt enkelt så att det är väldigt många som har svårigheter att anpassa användandet av dessa?

Argumentet att mina uppdateringar om den träning jag gör skulle skapa stress hos andra är på gränsen till komisk. Stress i mina ögon skapas av inre och/eller yttre påverkan på dig som person och om du nu är ok med att inte träna aktivt utan hålla dig igång i det dagliga livet, eller för den sakens skull inte röra dig alls, varför blir du då stressad av att jag har valt att träna? Jag blir inte direkt stressad av att se hur "du" har shoppat nya kläder eller skor, helt enkelt för att jag skiter i vilket.

Senast i raden av "offentliga personer" att släppa ett inlägg om detta är Katerina Janouch (blogg) som målar upp en bild av det som trots allt måste vara ganska liten del av befolkningen som går till det extrema och som dessutom varken lyssnar på sin egen kropp, inte konsulterar hälsovården, inte läser på och utnyttjar all den information som finns tillgänglig och dessutom tror att man blir vältränad bra mycket fortare än vad det går.

Ja, det är fastställt att smal är inte detsamma som hälsosam, att vältränad inte är detsamma som kärnfrisk och att träning på fel sätt kan ge skador. Det är också fastställt att vi får fler och fler problem pga inaktivitet och då menar jag inte bara viktproblem utan även problem som uppstår pga av ex vis för mycket stillasittande och bristfällig ergonomi. Här kan arbetsgivaren/skolan ett ansvar, då vi lägger 20-25% av vår totala tid där, som dom har börjat ta vilket Rebecca motsätter sig och menar på uppmuntran till att bli med aktiv är att likställa med någon form av rangordning av dom anställda istället för att se möjligheterna. Får man den känslan från sin arbetsgivare är problemet ett helt annat.

Jag är ganska övertygad att merparten av svenskarna kan lägga sin träning på en nivå som passar dom men samtidigt att väldigt många, inte minst ungdomar, behöver motivation och en knuff i rätt riktning. För 25 år sedan konkurrerade inte fysisk aktivitet med X-box, PS3, datorspel och "streamad" film över internet. För 25 år sedan cyklade man eller gick när man skulle till polaren, idag startar man Skype.

Så, hitta en nivå som passar DIG, lyssna på din kropp och ta hjälp om du behöver det, filtrera den information du får genom medier (lika bra du lär dig annars lär du bli stressad av allt annat också) och ta till dig den information du har nytta och glädje av. På samma gång, respektera dina medmänniskor oavsett om det är att dom tränar som galningar, eller inte tränar alls.


Jag fortsätter pressa mig själv, jag blir bättre på att lyssna på min kropp (framför allt om jag behöver ta det lugnt), jag fortsätter registrera min träning, jag fortsätter träna mot de mål jag sätter upp och jag behöver den lilla extra "push" som bloggar, media, kompisar och anhöriga ger mig för att helt enkelt inte bli en soffpotatis. Blir ni stressade av det är det ert problem, inte mitt.

onsdag 30 januari 2013

Blogg och träningsmål 2013

Bloggen har inte varit ens i närheten att ligga på prioriteringslistan men det ska det förhoppningsvis bli ändring på :)

Sitter och filar lite på träningsmål 2013 vilket inte är det lättaste. Tycker det är väldigt svårt då jag har svårt att definiera och se vad som är rimligt i målet som sådant. Det enda jag fått fram än så länge är:

Styrka:
- 5 Chins i följd
- 50 armhävningar
- 3 minuter plankan

Kondition:
- Löpning: milen under 45
- Löpning: milen under 47 i terräng
- Cykling: 3 mil under timmen med nuvarande cykel
- Cykling: 6 mil under 2,5 timme med nuvarande cykel

Dock ingenting som hindrar mig från att ändra dessa under resans gång :)

Vädret inspirerar inte direkt till några utomhusövningar så tills vidare kör jag på Handboll och hemmagym...